Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på förhand bestämda och påtagligen onödiga svar, och
den viktiga minen som sade: underkasta er bara oss,
så skall vi ställa allt till rätta, vi vet precis hur det
skall ske, det går till på ett och samma vis över lag —
allt var på pricken som i rätten. Samma ton som Ivan
Iljitj i rätten anslog mot de anklagade tog sig den
ryktbare doktorn mot honom.
Doktorn förklarade: det och det och det och det
tyder på att ni invärtes har det och det och det och det;
men om undersökningarna av det och det och det och
det inte bekräfta detta, så måste det och det och det
och det förutsättas hos er. Men om det och det
förut-sättes, så... och så vidare. För Ivan Iljitj var blott
en fråga av vikt: var hans onda farligt eller inte? Men
doktorn ignorerade den olämpliga frågan. Från
doktorns synpunkt var den oviktig och opåkallad; vad det
här gällde var blott att väga sannolikheterna —
vandrande njure, kronisk magkatarr, affektion åt
blindtarmen. Det var inte frågan om Ivan Iljitj’ liv, utan det
var en tvist mellan vandrande njure och blindtarm. Och
denna avgjorde doktorn i Ivan Iljitj’ närvaro genom
ett briljant formulerat utslag till förmån för
blindtarmen, men med reservationen att undersökningen av
urinen skulle kunna ge andra indicier och att målet
då skulle upptagas till förnyad prövning. Alltsammans
detta var på pricken detsamma som Ivan Iljitj själv
tusen gånger på samma briljanta sätt hade utfört i
rätten. Lika briljant gjorde doktorn sin resumé, samma
överlägset triumferande, nästan leende blick gav han
den anklagade över glasögonen. Ur doktorns resumé
drog Ivan Iljitj slutsatsen att det stod illa till och att
detta var doktorn och väl alla andra egalt, men dess
värre för honom själv. Och denna slutsats verkade
pinsamt överraskande på Ivan Iljitj och framkallade hos
honom en känsla av stort medlidande med honom själv
och stor förbittring mot den för en så viktig fråga
likgiltige doktorn.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
