- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
37

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men han låtsade ingenting om, han reste sig, lade
pengarna på bordet och sade med en suck: — Vi
patienter framställer säkerligen ofta olämpliga frågor
till er. Är det på det hela en farlig sjukdom eller inte?

Doktorn såg strängt på honom med ett öga genom
brillorna, liksom ville han säga: Anklagade, ifall ni
inte håller er inom gränserna för de till er ställda
frågorna, ser jag mig nödsakad vidtaga anstalter för
ert avlägsnande ur rättegångssalen.

— Jag har redan sagt er vad jag ansett nödigt och
lämpligt, sade doktorn. Det övriga kommer
undersökningen att utvisa. Och doktorn bockade sig.

Ivan Iljitj gick långsamt ut, satte sig nedslagen i
släden och åkte hem. Under hela hemvägen gick han
oavbrutet igenom allt vad doktorn hade sagt, försökte
översätta alla de krångliga, obegripliga, vetenskapliga
orden till vanligt språk och leta fram svaret pä frågan:
är det dåligt, är det mycket dåligt med mig eller är
det ingenting farligt? Och det tycktes honom att
meningen i allt vad doktorn sagt var att det var mycket
dåligt.

Allting på gatorna föreföll Ivan Iljitj dystert.
Droskkuskarna voro dystra, husen voro dystra, trafikanter,
butiker voro dystra. Smärtan, den där dova, molande,
inte för en sekund upphörande smärtan tycktes i
samband med doktorns uttalanden ha fått en ny,
allvarsammare mening. Ivan Iljitj aktgav på den med en ny,
tryckande känsla.

Han kom hem och började berätta för sin hustru.
Hustrun hörde på, men mitt i berättelsen kom dottern
in i hatt. Hon och modern skulle åka ut tillsammans.
Pliktskyldigast satte hon sig att lyssna till den
ledsamma historien, men härdade inte ut länge, och hustrun
avbröt honom.

— Nå det var ju för väl, sade hon. Kom nu alltså
ihåg att du tar in medicinen ordentligt. Ge mig receptet,
så skall jag skicka Gerasim till apoteket.

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free