- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
38

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och hon gick att kläda sig.

Han hade talat utan att hämta andan, så länge hon
varit kvar i rummet, och han suckade tungt då hon gick.

— Ja ja, sade han. Det kan ju hända att det inte är
något farligt än så länge.

Han började taga in medicinen och åtlydde doktorns
föreskrifter, som ändrades efter undersökningen av
urinen. Men nu hände sig inte bättre än att det blev
något krångel med den där undersökningen och det
som skulle följa på den. Det var omöjligt att träffa
doktorn själv och det befanns att vad doktorn sagt inte
inträffade — antingen hade han glömt eller ljugit
eller dolt något.

Men Ivan Iljitj började i alla fall noga följa
ordinationerna och fann en tröst i det den första tiden.

Ivan Iljitj’ huvudsakliga sysselsättning efter besöket
hos doktorn blev ett noggrant uppfyllande av alla
föreskrifterna beträffande hygien och intagning av medicin
och aktgivande på sitt onda och alla sin organisms
förrättningar. Människans sjukdomar och människans
hälsa blevo hans huvudintresse. Då det i hans närvaro
talades om sjuka, döda och konvalescenter och särskilt
om någon sjukdom som liknade hans egen, spände han
öronen med illa kuvad sinnesrörelse, gjorde frågor och
drog slutsatser om sitt onda.

Smärtorna avtogo ej, men Ivan Iljitj sökte tvinga sig
att tänka att han mådde bättre. Och han lyckades
bedraga sig, så länge ingenting upprörde honom, men
så snart han hade något obehagligt uppträde med
hustrun, någon förargelse i tjänsten, dåliga kort i whist
kände han sitt onda i hela dess skärpa. Förr hade han
brukat trösta sig över dylika förtretligheter genom att
tänka: jag skall nog rätta till saken, jag skall inte ge
mig, snart vänder sig lyckan och jag gör stora siam,
men numera bröt varje motgång ner honom och
försatte honom i förtvivlan. Han sade sig: just som jag
börjat bli bättre, just som medicinen börjat verka skulle

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free