Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den här fördömda motgången eller förargligheten
komma... Och han blev ursinnig på oturen eller på
människorna, som beredde honom obehag och pinade ihjäl
honom, och samtidigt kände han att just denna ilska
tog livet av honom, men kunde ej övervinna den. Det
skulle tyckas att han borde ha insett att denna hans
förbittring mot omständigheterna eller människorna
ökade hans onda och att han därför gjorde bäst i att
inte bry sig om obehagligheterna. Men han drog den
rakt motsatta slutsatsen: han sade sig att han behövde
lugn, gav noga akt på allt som störde det och blev
irriterad av varje minsta rubbning. Hans läge
förvärrades av att han läste medicinska böcker och
rådfrågade doktorer. Försämringen fortskred med så jämna
steg att han kunde bedraga sig själv, när han jämförde
den ena dagen med den andra — skillnaden var
obetydlig. Men när han rådfrågade doktorerna, fick han
intrycket att han försämrades och det mycket hastigt.
Inte dess mindre rådfrågade han oupphörligt doktorer.
Den här månaden gick han hos en annan ryktbarhet.
Den andra ryktbarheten sade nästan detsamma som den
första, men ställde frågorna annorlunda. Och
konsulteringen endast fördubblade Ivan Iljitj’ tvivel och
ängslan. En vän till en vän, en mycket god doktor,
ställde en helt ny diagnos på sjukdomen, och trots att
han utlovade tillfrisknande gjorde han Ivan Iljitj än
mera förbryllad genom sina frågor och hypoteser och
ökade hans tvivel. En homeopat ställde ännu en annan
diagnos och gav medicin, och Ivan Iljitj tog i smyg in
den under en vecka. Men när han vid veckans slut inte
var bättre och hade mist tron på både de tidigare
kurerna och denna försjönk han i än djupare modlöshet.
En dag omtalade en dam bland hans bekanta om en
helbrägdagörelse genom ikoner. Ivan Iljitj överraskade
sig med att uppmärksamt lyssna och sätta tro till
berättelsen. Det förskräckte honom. »Är jag verkligen så
andligen nere?» sporde han sig själv. »Allt det där är
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
