Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju rena larvet. Det gäller bara att inte överlämna sig åt
griller utan välja ut en doktor och noga följa hans
ordinationer. Det skall jag också göra. Nu får det
vara slut. Jag skall inte grubbla, bara noga följa
föreskrifterna tills i sommar. Och då får man se. Nu är
det slut med detta vacklande.»
Detta var lättare sagt än gjort. Smärtan i sidan
släppte ej, den föreföll att tillta, blev allt mera
ihållande, smaken i munnen blev allt besynnerligare — han
tyckte det kom en vedervärdig stank ur hans mun, och
aptit och krafter avtogo. Det gick inte längre att
bedraga sig själv: någonting ohyggligt, nytt och mera
betydelsefullt än Ivan Iljitj någonsin upplevat skedde
inom honom. Och han ensam visste det, hela hans
omgivning förstod det ej eller ville ej förstå det, utan
trodde att världen gick sin gilla gång. Och det pinade
Ivan Iljitj mest av allt. Husets folk, framför allt
hustrun och dottern, som aldrig gjorde annat än foro
bort på bjudningar och visiter, förstodo ingenting, det
märkte han, och de förargades över att han var så
missnöjd och fordrande, alldeles som om han rådde
för det. Fastän de försökte dölja det, såg han att han
var ett hinder för dem, och han märkte också, att
hustrun tagit en viss, avgjord ställning till hans
sjukdom och vidhöll den oberoende av vad han sade eller
gjorde. »Ni förstår», sade hon till deras bekanta, »Ivan
Iljitj som alla andra kan inte följa ordinationer
ordentligt. Ena dagen tar han droppar och för diet och lägger
sig i rätt tid, den andra glömmer han att ta in och
äter alladåb på stör, ifall jag inte vakar över honom,
ja sitter och spelar whist till klockan ett.»
— Sådana påståenden! sade Ivan Iljitj förargat. Det
var en gång hos Peter Ivanovitj.
— Och i går med Sjebek ...
— Jag kunde ändå inte sova för värk...
— Det må vara av vilken anledning som helst, men
på det där viset blir du aldrig bra och pinar ut oss.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
