Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Volodja, med leksaker, kusk, barnjungfru, sedan med
Katenjka, med alla barndomens, gossårens och
ungdomsårens fröjder, sorger och förtjusningar. Hade
kanske lukten av den randiga guttaperkabollen som
Vanja älskat så högt någonsin existerat för Kaj? Hade
Kaj kysst sin mammas hand så som han och hade
mammas sidenklänning frasat på samma sätt för Kajs
öron som för hans? Hade Kaj gjort uppror för
piro-gerna på Institutet? Hade Kaj varit förälskad som han?
Kunde Kaj leda ett domstolsförhör?
Visst var Kaj dödlig och visst var det i sin ordning
att Kaj skulle dö, men beträffande mig, Vanja, Ivan
Iljitj, med alla mina känslor och tankar, är det en helt
annan sak. Det är omöjligt att jag skall dö. Det vore
för ohyggligt.
Så kände han det.
»Om jag hade varit bestämd till att dö som Kaj, så
skulle jag väl ha vetat det, en inre röst skulle ha sagt
mig det; men ingenting inom mig har sagt det. Både
jag och alla mina vänner har ansett att med oss var
det något helt annat än med Kaj. Men se nu!» sade
han sig. »Det är inte möjligt. Det är inte möjligt, men
det är så. Hur hänger detta ihop? Hur skall man
fatta det?»
Och han kunde inte fatta det och försökte jaga bort
tanken som orimlig, förflugen, sjuklig och ersätta den
med andra, riktiga, sunda tankar. Men tanken, och inte
blott tanken, utan liksom själva verkligheten i den kom
tillbaka och ställde sig framför honom.
Och han kallade i tur och ordning fram andra tankar
i hopp att i dem finna ett värn mot denna. Han försökte
återvända till gamla tankegångar, som tanken på döden
hade drivit undan. Men — besynnerligt nog — allt som
förut bortskymt, undanröjt, förintat medvetandet om
döden var nu verkningslöst.
Sista tiden hade Ivan Iljitj huvudsakligen upptagits
av dessa försök att kalla fram de sinnesstämningar som
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
