Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byxorna och ville så sätta ner honom igen. Men Ivan
Iljitj bad att han skulle flytta honom till soffan. Utan
ansträngning, ja, så varligt att det knappast kändes
ledde, nästan bar honom Gerasim till soffan och satte
ner honom.
— Tack. Så lätt och bra... du gör allt.
Gerasim smålog på nytt och ville gå. Men Ivan Iljitj
fann sig så väl i hans sällskap att han inte ville släppa
honom.
— Hör du, var snäll och skjut fram den där stolen
åt mig. Nej, den där, under fötterna. Det känns lättare,
när jag har benen högt.
Gerasim bar fram stolen, satte ner den utan minsta
skrapande och lyfte upp Ivan Iljitj’ ben. Ivan Iljitj tyckte
han kände lindring under det ögonblick då Gerasim höll
hans ben i vädret.
— Det känns bättre när benen ligger högre, sade
Ivan Iljitj. Lägg den där kudden under.
Gerasim gjorde så. Återigen lyfte han upp benen
och lade ner dem. Återigen kände Ivan Iljitj lindring,
medan Gerasim höll hans ben. Då de släpptes ner
tyckte han det blev värre.
—• Gerasim, sade han. Har du något att göra just nu?
— Å nej vars, svarade Gerasim.
— Vad är det du har att göra vidare?
— Å det är inte så mycket. Jag har gjort undan allt,
jag skall bara hugga veden till i morgon.
— Lyft då upp mina ben och håll dem högt... kan
du göra det?
— Joo, visst kan jag det.
Gerasim lyfte benen högt i vädret, och det tycktes
Ivan Iljitj att i den ställningen kände han inte alls av
sitt onda.
— Men hur går det med veden?
— Å, det är ingen fara. Jag hinner nog.
Ivan Iliitj tillsade Gerasim att sätta sig ner och hålla
benen och började språka med honom. Besynnerligt
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
