- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
54

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog, han tyckte han kände sig bättre så länge Gerasim
höll hans ben.

Från den dagen kallade Ivan Iljitj ibland in Gerasim
och lade upp sina ben på hans axlar och fann ett nöje
i att språka med honom. Gerasim ställde sig till hans
tjänst utan några miner, villigt och okonstlat och med
en godhet som rörde Ivan Iljitj. Alla andra människors
sundhet, styrka och livsmod kände Ivan Iljitj som en
förolämpning mot sig, endast Gerasims styrka och
livsmod stötte honom ej utan verkade lugnande på
honom.

Ivan Iljitj’ värsta plåga var lögnen — den av någon
obegriplig anledning allmänt upprätthållna lögnen att
han endast var sjuk, inte döende och att han bara
behövde vara lugn och sköta sig, så skulle det bli
någonting utmärkt av. Han visste att vad som än
gjordes så skulle ingenting bli av utom ännu
kval-fullare lidanden och så döden. Och han plågades av
lögnen, plågades av att man ej ville erkänna vad alla
visste och han själv visste, utan envisades att ljuga
rörande hans förfärliga belägenhet och förmådde honom
själv att göra sig delaktig i lögnen.

Lögnen, lögnen, denna lögn, som han gjordes till
föremål för omedelbart före sin död och som var
avsedd att ställa hans fruktansvärda, högtidliga sista akt
i nivå med alla deras visiter, gardiner, fina middagar,
var Ivan Iljitj en ohygglig pina. Många gånger, när
de sutto och gjorde sig till, var det på ett hår när
att han rutit åt dem: »Sluta med era lögner! Ni vet
och jag vet att jag är döende, och då kan ni väl
åtminstone låta bli att ljuga.» Men han hade aldrig
mod nog. Han såg hur den fruktansvärda, ohyggliga
akten hans död av hela omgivningen drogs ned till en
tillfällig obehaglighet, ja behandlades som något halvt
opassande (ungefär som man förhåller sig, när en
person sprider dålig lukt omkring sig i en salong), ett
brott mot den städade ton han själv hållit så noga på

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free