Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hela sitt liv. Han såg att ingen kände medlidande med
honom, därför att ingen ens ville förstå hans
belägenhet.
Gerasim ensam förstod den och tyckte synd om
honom. Och därför trivdes Ivan Iljitj blott med
Gerasim. Han tyckte om när Gerasim ibland hela nätterna
igenom höll upp hans ben och inte ville gå och lägga
sig utan förklarade: »Oroa er inte, Ivan Iljitj, nog
hinner jag sova», eller helt plötsligt övergick till du
och lade till: »Du är ju sjuk, vet jag, då vill en väl
hjälpa dig.» Gerasim ensam ljög ej. Det märktes på
allt att han ensam förstod hur det var fatt och inte
ansåg nödigt att dölja det, utan helt enkelt förbarmade
sig över den döende husbonden. En gång då Ivan Iljitj
skickade bort honom sade han till och med rent ut:
»Alla skall vi dö. Varför skulle en inte göra sig besvär?»
Därmed ville han uttrycka att han inte fann mödan,
tung, just därför att han påtog sig den för en döende
människa och hoppades att en gång, när hans stund
kom, någon skulle göra sig samma möda också för
honom.
Vad som näst själva lögnen plågade Ivan Iljitj mest
var följden av den, nämligen att ingen tyckte så synd
om honom som han skulle velat. Ibland, efter långa
lidanden, ville Ivan Iljitj — om han än blygdes erkänna
det — att någon skulle ömka honom som ett sjukt
barn. Han ville att man skulle smeka och kyssa och
gråta över honom som man smeker och tröstar barn.
Han visste att han var en hög jurist och hade
gråsprängt skägg och att det därför var omöjligt, men
ändå ville han det. I Gerasims sätt var det någonting
ditåt, och därför tröstade honom Gerasim.
Ivan Iljitj ville gråta, ville att man skulle smeka
honom och gråta över honom, men här kom till
exempel hans kollega Sjebek, och i stället för att gråta och
vara smeksam satte Ivan Iljitj på sig en sträng och
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
