Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Sent på natten kom hustrun tillbaka. Hon trädde in
på tåspetsarna, men han hörde henne. Han slog upp
ögonen och slöt dem hastigt på nytt. Hon ville skicka
bort Gerasim och själv vaka hos honom. Han öppnade
ögonen och sade: — Nej. Gå.
— Har du svåra plågor?
— Det gör detsamma.
— Tag opium.
Han samtyckte och tog in. Hon gick.
Till klockan tre låg han i kvalfull dvala. Det tycktes
honom att han stoppades i en smal, svart och djup
säck, han stoppades allt längre och längre in men det
lyckades inte att få honom igenom. Och den
förskräckliga proceduren var förenad med lidande för honom.
Han var på en gång rädd och ville komma igenom,
han på en gång spjärnade emot och hjälpte till.
Plötsligt ryckte han sig loss, föll och vaknade. Där satt
Gerasim som vanligt vid sängfoten och halvsov lugnt
och tåligt. Och han själv låg med sina utmärglade,
strumpklädda ben på hans axlar. Ljuset med
ljusskärmen stod och brann som vanligt och där var den
vanliga, oavlåtliga smärtan.
— Gå, Gerasim, viskade han.
—- Nej, varför det, jag sitter väl.
— Nej, gå.
Han drog ned benen, vände sig på sidan och fick
med ens ett djupt medlidande med sig själv. Så snart
Gerasim gått ut i nästa rum gjorde han inte längre
något försök att behärska sig utan började gråta som
ett barn. Han grät över sin hjälplöshet, över sin
ohyggliga ensamhet, över människornas grymhet, över Guds
grymhet, över att Gud inte fanns.
»Varför har du gjort allt det här? Varför har du
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
