Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
däröfver, att en enfaldig, troende man skulle vara missionens ledare.
Ledningen däraf borde anförtros åt någon skarpsinnig och högt
bildad teolog. Därpå svarade von Westen 1722 i sitt försvar för
missionen i Lappland följande:
»Hvad det inkastet mot missionen beträffar, att kollegii
fullmäktige icke, såsom sig borde, är en klok och förslagen man,
utan tyvärr endast en god och from präst, så kan jag därpå svara
blott följande: Det är mitt hjärtas fröjd att intet veta af jordisk vishet,
och jag bemödar mig dagligen att mer och mer glömma densamma.
Guds rike uppbygges ej genom en Machiavelli utan genom en
Paulus. Också är det mig en stor ära, att Gud blir prisad i min
ringhet och oduglighet; ty desto större skam har satan däraf, att
hans boning kullslås af en stympare. Till att rädda själar behöfs
mera kärlek och nit än ett slugt och fint sinne. Dock måste jag
förundra mig, att jag nu, sedan missionen burit frukt, får af mina
motståndare heta klok och apostolisk, då jag förr var så enfaldig.
Jag berömmer mig blott af min fåkunnighet, på det att Kristi
kraft och vishet ma vara mäktig i mig.»
Huru litet von Westen sökte efter världslig ära och höghet,
framgår tydligt däraf, att då konung Fredrik den fjärde i
Danmark år 1721 erbjöd honom biskopsstolen i Trondhjem efter
biskop Krog, hvilken konungen ville aflägsna från biskopsämbetet
för hans vårdlöshet vid förvaltandet af detsamma, von Westen
kastade sig ned på knä inför konungen och bad, att han ej måtte
låta ett så strängt straff öfvergå den gamle mannen, att hans
grå hår skulle med sorg läggas i grafven. Och då man några
år därefter ville utnämna honom till biskop i Kristiansand,
förklarade han, att han hellre ville lefva och dö som en fattig
predikare bland lapparne än vara biskop i Kristiansand.
Med hänsyn till den korta tid, hvarunder von Westen verkade
bland lapparne, må man ju med rätta säga, att han arbetat mer
än någon annan, och att han med allt skäl bär namn af
lapparnes apostel. Han fann dein såsom hedningar eller kristna blott
till namnet, men genom hans och hans nitiske medarbetares
åtgöranden, efterlämnade han ett folk, som af hjärtat önskade höra
Gud till, och bland hvilket det fans ganska många, som voro Guds
sanna barn. Jens Kildal berättar, att von Westen ofta sade, att han
ville blifva en lapp och heta lapp för lapparnes skull (jämf. Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
