Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
6o FÖRSTA KAPITLET.
som Læstadii predikningar uppväckte. Dock hade detta inga
vidare följder. Men på vintern 1847 ankommo 6 personer, 3
lappar och 3 finnar, från Karesuando till Kautokeino för att predika
omvändelse. Med dem följde ock Læstadii dotter, som icke skulle
predika i Kautokeino utan i Alten, synnerligen för dem, som icke
förstodo finska och lapska språken.
Dessa höllo nu de allra skarpaste botpredikningar och utforo
synnerligen mot dryckenskap, stöld och otukt samt visade det
slut, hvartill utöfvandet af dessa laster förde, och målade
helvetets pina i de hemskaste färger. Men människornas inre djupa
fördärf berörde de nästan aldrig. Det var således endast ett
angrepp på yttre synder, utan att på samma gång yxan sattes till
själfva roten af det onda trädet Följden däraf blef, att nådens
anammande snarare ansågs bevisa sig i känslor och yttre
åtbörder än i hjärtas omskapelse och lif i Guds sons tro.
Under denna andliga rörelses utbredning i Kautokeino höll
biskop Juel 1850 visitation därstädes. Han mottog både ett godt
och dåligt intryck af rörelsen. Emedan han hyste ett varmt
intresse för lapparne, ville han dock helst se den i en ljus dager,
på samma gång han icke kunde undgå att erkänna, att det var
åtskilligt, som föga öfverensstämde med det sunda förnuftet.
På biskopens uppmaning skyndade pastor Stockfleth, som
under denna tid befann sig på sin sista missionsresa, från östra
Finnmarken till Kautokeino, dit han anlände den 21 oktober 1851.
Vid sin ankomst fann han ett förskräckligt oväsen vara i full
gång. Män och kvinnor hade blifvit piskade af svärmarne,
emedan de icke ville omvända sig till dem. De hade inträngt i
handelsmannen Ruths hus, en ansedd man, som åtnjöt aktning och
förtroende af hela den öfriga församlingen med undantag af dessa
förvillade, och hade sönderrifvit kläderna på hans hustru, emedan
hon ej ville godkänna deras andelighet.
Stockfleth gick morgonen efter sin ankomst till det ställe,
där de voro församlade. Där fick han bevittna en mängd
uppträden af den sorgligaste art. Man hoppade och dansade på
golfvet, fördömande till helvetet alla oomvända. Till och med
barn deltogo i oväsendet. I allt detta låg något vanvettigt, ja,
rent af djäfvulskt. De ropade och skriade till den grad, att de
blefvo alldeles hesa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
