Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LAPPMISSIONEN. 59
Stockfleth bemödade sig på allt sätt att få någon makt med
sinnena. Med största vänlighet mottog han kvinnor och barn,
som kommo för att undersöka, om och när han blifvit pånyttfödd,
och när han hade fått anden. Allt hvad han kunde, det gjorde han
för att tillfredsställa folkets religiösa behof och leda dess tankar
in på en god väg. Det syntes ock, som om han skulle i någon
mån hafva lyckats. Men 8 dagar därefter utbröto oroligheterna
igen, och hans person undgick till och med icke svärmarnes
anfall. En dag kom en lapp, en för öfrigt rättskaffens människa,
och begärde, att Stockfleth skulle erkänna honom vara högre
än Kristus, eljes vore han hemfallen till helvetet. Om aftonen
kom lappen igen med två andra och förklarade, att Stockfleth
var hemfallen åt djäfvulen och därför icke skulle åtnjuta någon
frid. Men med husvärdens tillhjälp blefvo de drifna på dörren.
En annan dag kom en man in till honom för att öppna
ådrorna på honom, emedan, såsom han sade, han ville tappa ut
det syndens djäflablod, som flöt i dem.
Den 8 november 1852 öfvergick det till uppenbara
våldsamheter, som förskaffat kautokeinorörelsen en sorglig ryktbarhet.
En skara män och kvinnor, omkring 30 till antalet, bröt under
anförande af Aslak Jakobson Hätta in i sockenfogden Buchts
hus, öfverväldigade honom efter ett häftigt motstånd samt dödade
honom, emedan han förut låtit häkta Hätta och andra, som fört
ett vildt lefverne. Därefter begåfvo de sig till Ruths hus. Honom
piskade de först nästan ihjäl, hvarefter Måns Somby gaf honom
ett slag i hufvudet, så att han dog. En hop välsinnade lappar
kom och sökte bortdrifva våldsverkarne; men de blefvo själfva
drifna tillbaka, hvarefter de förre uppbrände de mördades hus
tillika med liken. Därefter stormade de bort till pastor
Hvos-lefs hus. Honom slogo de våldsamt i hufvudet, och med möda
undgick han att blifva dödad af dem.
Emellertid blefvo orostiftarne häktade och dömda. Aslak
Hätta och Måns Somby dömdes till döden och blefvo halshuggna
i Alten. De andra dömdes till större eller mindre straff. De två
hufvudmännen påstodo ända till sin död, att de hade gjort Gud
en välbehaglig gärning. Till den grad förvillade hade de blifvit
genom den religiösa fanatism, åt hvilken de hängifvit sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
