Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
FÖRSTA KAPITLET.
Efter denna sista resa i Finnmarken vände Stockfleth tillbaka
till Kristiania, dit han anlände den 31 juli 1852. Hans hälsa hade
genom de många mödosamma resorna blifvit bruten, så att han
måste gå med krycka och käpp. På ansökan erhöll han 1853
sitt afsked med en god och välförtjänt pension. Alen ehuru han
således upphörde att direkt arbeta bland lapparne, fortsatte han
dock att på annat sätt verka för deras väl. Så t. ex. utgaf han
1852 en norsk-lapsk ordbok, 1854 Luthers passionspredikningar
och 1857 hela Luthers postilla. Likaledes 1854 Davids psalmer
och en biblisk historia. Ar 1860 utgaf han »Dagbok over mine
missionsreiser i Finnmarken.»
Den 26 april fick denne verksamme Herrens tjänare ingå i
sin Herres hvila, nära 80 år gammal. Han skall en gång hafva
del i de rättfärdigas uppståndelse.
Missionen bland de norska lapparne har sedermera med
mer eller mindre kraft bedrifvits af resepredikanter, som talat
lapska. Man har ock arbetat på att få det gamla testamentet
öfversatt på lapska samt att dessutom utbreda lapska
småskrifter. För närvarande står biskopen i Tromsö i spetsen för
arbetet bland lapparne. Af brist på medel är verksamheten dock
o
mycket inskränkt. Ar 1880 införde biskopen i en tidning ett
upprop om hjälp för missionen bland lapparne. I detta säger han
bland annat: »Nöden förbjuder mig att tiga. Deras rop: Kom öfver
och hjälp oss! ljuder starkare och starkare och gifver mig ingen
ro. Hvad jag vid ett annat tillfälle sagt, skall jag tillåta mig att
här delvis upprepa: I Västfinnmarken, och man kan gärna
medräkna Ostfinnmarken, bor ett icke ringa antal lappar, af hvilka
männen i regeln förstå norska, när man talar om jordiska
angelägenheter, men däremot högst ofullständigt kunna uppfatta en
predikan på norska språket. De flesta kvinnor förstå icke alls
norska och kunna således, om de komma till kyrkan, icke
tillgodogöra sig hvad de höra. Men äfven om de kunde förstå en
norsk predikan, så hafva de i regeln så lång och svår kyrkväg,
omkring 7 mil på stormiga fjordar och hafsbukter, att de ytterst
sällan kunna resa till kyrkan. Följden häraf blir, att lapparne
försjunka i hednisk okunnighet och hedniskt lif.»
»Till afhjälpandet i någon ringa mån af denna nöd ämnar
man nu, såvida penningemedel därtill inflyta, utsända ett par pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
