Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - III. Den finska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
FÖRSTA KAPITLET.
hon framdeles påyrkade, att prästerna skulle lära sig det lapska
språket.
Äfven i detta århundrade berömmas särskildt enarelapparne
för sitt kristliga och sedliga lif. Den bekante svenska
vetenskapsmannen Wahlenberg, som 1802 besökte Kemi lappmark, säger
om lapparne därstädes: »De berömmas på det högsta af ortens
tjänstemän. Domaren reser genom socknen blott hvartannat år;
hvarvid inga rättegångssaker förekomma. Domboken är tom och
tvistiga saker afgöras på deras bysammankomster.
Brottmålssaker förekomma aldrig. Handlandenas kramvaror kunna med
trygghet lämnas bland folket. Sker någon stöld på Enare
marknad, så härrör detta från svenska lappar. Ehuru de sällan se sin
präst, äro de dock ganska gudfruktiga och samlas hvarje söndag
på vissa platser inom socknen, hvarest någon person med
förtroende håller bön. I kristendomskunskap hafva de gjort stora
framsteg och de äro flitiga att läsa i böcker, som de alltid föra med
sig på sina resor.»
Angående de tvister, som kunna uppkomma bland dem,
säger Sjögren: »Har någon något emot sin granne, så bär han det
icke länge inom sig, utan uppgör saken genom att samtala därom
eller i värsta fall medels en örfil, och så är alltsammans glömdt.»
År 1838 besökte den finske språkforskaren Castrén Enare
och lämnar om befolkningen följande vittnesbörd: »Under det jag
uppehöll mig vid kyrkan, kunde jag icke nog beundra den stora
andakt, hvarmed lapparne firade sin gudstjänst. I två dygn voro
de nästan oafbrutet syseisatta med andaktsöfningar dels i kyrkan
och dels i sina egna boningar. Några af dem voro också till
den grad hemmastadda i sin kristendom, att de kunde nästan hela
nya testamentet utantill, och under gudstjänsterna gaf jag akt
därpå, att under psalmsången behöfde icke en enda lapp, men
väl många finnar, bruka psalmboken.»
Hvad utsjokilapparne beträffar, gå alla vittnesbörd därpå ut,
att de icke stå så högt som enarelapparne.
Kristendomskunskapen är betydligt mindre bland dem och har i allmänhet icke fått
omskapa deras hjärtan, hvadan ock dryckenskapen fått insteg
och sprider stort elände bland dem. Emedan utsjokilapparne
beständigt äro på vandringar till Norge, blifva de utsatta för
många frestelser till dryckenskap och annat ondt, som de ej kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
