Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vilka icke någon norsk — och ännu mindre någon dansk eller
svensk — tradition kan hava funnits. Vad de norska konunga-
sagorna beträffar, föreligga dessa i varje fall i en form, som givits
av isländska författare, och att dessa blott skulle osjälvständigt åter-
giva en utbildad norsk tradition, är en åsikt, som åtminstone icke
kan bevisas. Vad åter angår eddadikterna, är frågan här mera
komplicerad, och jag skall därför i det följande utförligt återkomma
till den. Så mycket kan emellertid redan nu sägas, att även denna
diktning måste betraktas såsom väsentligen isländsk eller isländsk-
norsk, men att å den andra sidan likartade dikter funnits både på
danska och svenska. För det nya litteraturhistoriska uppfattnings-
sättet är därför den s. k. fornnordiska litteraturen ej en gemensam
nordisk egendom, utan isländsk, i någon mån norsk, men väl är
denna litteratur en bland de förnämsta källor, som vi hava, da det
gäller att rekonstruera Sveriges litteratur under hednatiden. Denna
källa är emellertid icke den enda, utan andra källor hava vi i Saxos
sagokrönika, i den tyska och engelska fornlitteraturen, i den finska
och den ryska samt till sist i våra egna runinskrifter och bildstenar.
Innan vi övergå till själva litteraturens historia, torde det likväl vara
nödvändigt att bilda oss en föreställning om den svenska kultur,
för vilken denna litteratur var ett uttryck.
Det språk, vi tala, tillhör som bekant den indoeuropeiska språk- Svenskar-
gruppen, Var det indoeuropeiska urhemmet legat, är en omtvistad stamning,
fråga, och på de olika förslagsmeningarna skola vi här ej inlåta oss,
då de för vårt ämne icke ha någon betydelse. En avdelning inom
den indoeuropeiska gruppen är det urgermanska språket, och enligt
den allmänna meningen var germanernas urhem ett område, be-
gränsat till Sydskandinavien och kustlinjen mellan floderna Oder
och Elbe; den germanska jorden upptog således endast en mindre
del av det nuvarande Nordtyskland, ty inåt landet, åt söder, sträckte
sig området ej längre än till Magdeburg, ehuru det i norr troligen
omfattade Danmark och Sydsverige, som ju på en tid, då den huvud-
sakliga samfärdseln skedde till sjöss, bildade ett med Nordtyskland
sammanhängande kulturområde. En undersökning av den yngre
stenålderns gravar har emellertid visat, att den tidens skandinaviska
befolkning redan företer två bestämt skilda kranietyper: en kort-
skallig (brakycefal) och en långskallig (dolikocefal), som befinner
sig i avgjord majoritet och är klart germansk. Samma blandning
möter oss icke blott i bronsålderns och järnålderns gravar, utan
återkommer, såsom Gustaf Retzius visat, än i dag -— och i ungefär
samma proportion — hos den svenska befolkningen; skillnaden
mellan de olika landskapen är i detta fall ej betydande, och att
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
