Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Runskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det äldsta runalfabetet, som användes under folkvandringstiden,
bestod av 24 tecken, och denna »futhark» indelades i tre »ätter»,
varje bestående av åtta tecken — därav väl namnet »ätter». Av
dessa 24 tecken äro, såsom von Friesen visat, 20 säkert eller med
stor sannolikhet lånade från det grekiska alfabetet och endast fyra
från det latinska. Redan härav är det klart, att runorna uppstått
hos ett germanskt folk, som varit grannar till greker, ej till romare,
således hos goterna i Sydryssland, och detta alfabet, som synes hava
kommit till redan i slutet av 100-talet, användes av dem ända in
på 300-talet, då biskop Ulfila för sin bibelöversättning skapade en
ny bokstavsskrift. Men det ulfilanska alfabetet är, såsom von Friesen
visat, en ny kombination av runskriften och den grekiska uncialen,
och Ulfila har bibehållit ej mindre än åtta tecken i samma funktion,
som de hade i runalfabetet.
Den gotiska runskriften var en adaptation av den grekiska uncialen,
d. v. s. av den skrift, som användes för det dagliga livets behov.
Goterna hade anställning i den grekiska hären samt handlade såsom
köpmän med grekerna, och de behövde därför teckna sig till minnes
order, affärer o. d. Friesen drar härav den slutsatsen, att det var
det praktiska livets krav, som framtvingade den gotiska runskriften.
Men denna utan tvivel berättigade slutsats behöver ej utesluta en
arinan användning: i magiens tjänst. I det syftet hade germanerna,
såsom vi nyss sågo, redan en teckenskrift, och under kejsartiden
användes ock inom den antika världen det grekiska och latinska
alfabetet i ett dylikt syfte. Överallt vid Medelhavsländerna »finner
man ■ såsom Magnus Olsen anmärker — en mängd inskrifter, som
bestå av alfabetet eller delar av detta, i förbindelse med andra ofta
obegripliga inristningar. På vaser, blyplattor, tegelfragment, urnor,
marmortavlor, bergväggar och husväggar kan man finna nästan alla
de gamla alfabeten inristade. Man har det grekiska, det latinska,
det etruskiska och det venetiska». Jag anför detta, därför att denna
synpunkt är av yttersta vikt för den rätta uppfattningen av folk-
vandringstidens runinskrifter, av vilka flera blott upptaga alfabetet:
två brakteater, slagna med samma stamp och vid olika tillfällen
funna i Vadstenatrakten, ett alfabet på insidan av en gravhäll, funnen
vid Kylver (Gotland), på ett svärd, funnet i Themsen, och på ett
spänne, som hittats i en grav vid Charnay i Bourgogne. Dessa
alfabetsuppteckningar voro säkerligen icke några skrivövningar eller
avsedda till ett slags ABC-bok, utan hade nog en mera vittgående
innebörd. Jag får sedan tillfälle att återkomma härtill.
Runalfabetet uppstod, som sagt, hos goterna troligen redan i slutet
av 100-talet, och kännedomen om det spred sig, på Weichselvägen,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
