Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Galderpoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R
-
27
ÄNDER man sig till några sånger i Eddan, Men-
som göra ett särskilt ålderdomligt intryck,
Ljodatal i Havamal, Sigrdrifumal och Skir-
nismal, så torde man i dem finna en reflex
av folkvandringstidens magiska diktning. I
Ljodatal prisas kunskapen om runornas makt:
»Runor skall du finna, tydda stavar, mycket
stora stavar, mycket starka stavar, som fim-
bulßulr (den store jaulen, väl = Odin) ristade».
¡r i
Men »jaulr» tyckes i följd härav vara namnet på den, som kände runor-
nas magiska kraft, på den »vise», som förstod att tyda framtidens
gåtor, som kände forntidens hemligheter och förfädernas rätt, som
kunde mäktiga besvärjelseformler, förstod att giva orakel samt att
På det rituellt riktiga sättet blidka gudarna genom offer. Den i
Havamal insprängda dikten Runatal börjar med följande ord1 : »Mål
er at jjylia ßularstöli á Urjaarbrunni at» (tid är att förkunna runvisdom
På ßularstolen vid Urdarbrunnen). Där har jmlen varit, där har han
lärt sin visdom av Odin själv, och i det följande återger han den
store jaulens egna ord, de runor guden själv lärt, medan han hängde
i det höga trädet. I den andra dikten, Loddfafnismal, inskärpes
Vördnad för den »åldrige jaulen», ty ofta är gott, vad de gamla
kväda, och visa ord komma ofta från skrumpna läppar. Den vise
jätten Vafthrudner, som kan tyda alla gåtor, kallas »den gamle
j>ulen», likaså den trolske, sluge Regin i Eafnismal, och på en dansk
runsten omtalas en Ruhalt, »jaulr á Salhaugum» — således en [aulr
från det verkliga livet. Språkligt betyder väl ordet blott »talare»,
eller kanske snarare: »den, som mumlar», men övergick, såsom vi
sett, i de nordiska språken till att beteckna »den vise», den »run-
kunnige», icke direkt en skald, ehuru jnilens visdom visserligen ofta,
Denna strof, in, som nu står i början av Loddfafnismal (verserna 112 137 i
Havamal), hör, såsom Heusler övertygande visat, samman med Runatal (verserna 138
r45) och inleder denna dikt.
Él
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
