Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Didaktisk poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra i den isländska Voluspa:
Det var åldrarnes ursprung,
Då intet fanns,
Ej sand, ej sjö,
Ej svala vågor;
Icke fanns jorden,
Upptill ej himlen,
Gapande svalg fanns,
Men gräs ingenstädes.
Likheten kan ju vara tillfällig, och möjligt är, att både Wessobrun-
nerbönen och Voluspa återgiva den gammaltestamentliga skapelse-
historiens början. Men en annan förklaring av jordens uppkomst
har ingen biblisk motsvarighet. Vi minnas, huru den gamle jrnlen
Vafthrudner skildrade skapelsen. Såsom det primära sättes en väldig
ur-jätte, Ymer, som sannolikt dräptes av de skapande gudarna, ehuru
detta ej berättas i dikten, vilken blott skildrar förloppet efter Ymers
död:
Ur Ymers kött
Blev jorden skapad,
Men berg av benen,
Himlen av den iskalle
Jättens huvudskål,
Men havet ur hans blod.
Alldeles samma skapelsehistoria möter oss i Rigveda (X, 90), som
utgår från en ur-varelse, Purusa, tusenhövdad, med tusen ögon och
tusen fötter. Men så offra gudarna den väldige:
Ur honom hästar föddes
Och med dubbel tandrad födda djur,
Uppkommo också boskapsdjur
Och får och getter ävenleds.
När så de Purusa fördelt,
Hur vart han omgestaltad då?
Vad blev hans armar och hans mun?
Och skänklarna och fotterna?
Ur hjärtat månen trädde fram,
Ur ögat solen så stod upp;
Indra och Agni ur hans mun,
Ur andedräkten vindens gud.
Av naveln uppstod luftens rum,
Av huvudet blev himlens valv;
Ur örat väderstrecken, jord
Ur fotterna. Så blev världen till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
