Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Den hedniska ritualen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BR
C?
staden, och utanför denna drabba de samman, då majgreven be-
segrar .vintergreven. Men vad är väl detta annat än en dylik sugges-
tiv ritus, genom vilken man tror sig locka våren att besegra vintern?
På samma sätt har man i dansen kring majstången sett återstoden
av en hednisk ritual, avsedd att så att säga muntra upp den i maj-
stången inneboende växtanden. En annan, mera komplicerad ritus
ligger med all sannolikhet bakom den i germanska länder bruk-
liga s. k. fågelskjutningen, som särskilt övades av vissa danska och
skånska gillen långt in i nyaste tid; en tredje dolde sig troligen i
den uråldriga svärddansen, åtminstone i en viss form av denna, i
vilken man fingerade, att »svärdskonungen» dödades, en fjärde i
bruket att på valborgsmässoaftonen upptända stora eldar samt -
ursprungligen — dansa kring dessa.
Andra riter omtalas hos klassiska författare. Så har Tacitus en
°fta citerad berättelse om den procession, i vilken gudinnan Nerthus
bild fördes. Vid vårens inbrott drogs denna på en med kor för-
spänd vagn kring i de olika bygderna, överallt hälsad med glada
fester, varpå gudinnans bild efter processionens slut badades i en
enslig sjö. Alldeles samma procession utfördes i Uppsala, med den
skillnaden att det där var guden Frey, vars bild drogs kring, och
samma bruk levde för övrigt i något ändrad form kvar ännu i kristen
bd, då S. Eriks bild på detta sätt fördes över Uppsalaängarna för
att skänka dessa fruktbarhet.
Varje ritual har naturligtvis ursprungligen en bestämd mening. Men
så kommer en yngre tid, då man icke längre förstår innebörden i de
uråldriga sedvänjor, man med vanans makt utför. Att bryta mot dem
kan icke komma i fråga, ty det vet man, att religionen just består i
det samvetsgranna utförandet av dessa heliga bruk. Men man frågar
likväl: varför göra vi så eller så, vad betyda dessa ceremonier?
Och dessa frågor riktas naturligtvis i främsta rummet till dem, som
äro mest förfarna i himmelska och jordiska ting, d. v. s. till stam-
mens ßulir.
Svaret på en dylik fråga blev en myt. Ty med myt i egentlig Myten,
mening förstår man bäst en förklaring av en företeelse, som för ett
folk ägt verkligt religiös betydelse, således just en viss ritus. Dessa
förklaringar själva voro icke religion — ty den ena tolkningen var
l’ka god som den andra, och vi hava även alldeles olika utlägg-
ningar av samma bruk — men vissa av dem kunde mer än andra
övergå till en allmän folktro och till sist få plats i den döende
hedendomens teologi, för så vitt en dylik utvecklades. Men samma
tolkningar kunde också leva kvar såsom folksagor eller, i ändrad
gestalt, såsom episka hjältedikter.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
