Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Germanernas historiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande innehåll: Gibikas söner Gundahar, Gislahar och Godomar
härska över burgunderna, men dödas av Attila, som sedermera äktar
de fallna konungarnas syster Hild, men hon hämnas sina bröder
och dräper Attila. Det är en dylik tradition, som bildar utgångs-
punkten för nibelungensagans senare del.
. Något mer än hundra år efter Attilas död timade andra händelser
inom den frankiska konungafamiljen. Gregorius av Tours berättar
oss om två bröder Sigibert och Chilperik, den förre konung över
Austrasien, den senare över Neustrien. Sigibert var gift med Bryn-
hild, en förnäm visigotisk prinsessa, vars ståtliga bröllopsfärd till
b rankrike utförligt skildrades av hovpoeten Venantius Fortunatus.
Chilperik var gift först med den ädla Galsuintha, Brynhilds syster,
sedermera med den grymma och utsvävande Fredegund, som var
Brynhilds dödsfiende. En tredje broder var konung Guntram av
Burgund. Inom familjen voro ständiga tvister. Först sökte Bryn-
hild att egga sin gemål att dräpa Chilperik, men sedermera, 575,
blev Sigibert dräpt av tvenne av Fredegund utskickade mördare.
Hos Gregorius av Tours skildras Brynhild ännu jämförelsevis sym-
patiskt, men hos de följande kronisterna blir bilden allt mörkare.
Längre kunna vi icke följa denna tradition hos de frankiska historie-
skrivarna, men på grund av senare dikter måste vi antaga, att tradi-
tionen även här allt mera avlägsnat sig från den verkliga historien.
Den kvinnliga furien inom ätten blev Brynhild, ej Fredegund, eller
— om man så vill ■— de båda »onda» kvinnorna smälte hop till en
enda: Brynhild, och såsom en estetisk motsats till denna typ ställdes
den ädla, kvinnliga drottningen. Slutligen överfördes dessa historiska
namn och traditioner på en förut existerande ohistorisk och rent
fiktiv saga, som erbjöd vissa likhetspunkter med den historiska
traditionen, och denna på så sätt utdanade saga tyckes hava haft
ungefär följande innehåll: en frankisk konung är gift med den hämnd-
giriga Brynhild, vars bröllopsfärd traditionen ännu mindes, och av
hat till Sigiberts ädla drottning eggar hon sin make att dräpa denne,
som faller för lönnmördarens hand. Det är denna tradition, som vi
sedermera återfinna, invävd i den stora dikten om nibelungarna.
Ännu många flera skulle kunna nämnas. Att döma av en troligen
på 600-talet skriven angelsaksisk dikt, Widsid, ett slags katalog på
de sagoämnen, som då voro bekanta, överflödade den germanska
traditionen på sagor om berömda hjältar, som numera ej äro kända
till mer än namnet. Med dessa vill jag här icke sysselsätta mig,
ty jag har endast velat beröra de traditioner, som äro av intresse
för den rent svenska litteraturhistorien. Innan jag emellertid går
in på denna, återstår ännu en punkt.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
