Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Germanernas historiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom av det föregående framgår, hade germanerna dels mytiska
sagor, som åtminstone till en väsentlig del återgåvo hedniska riter,
dels historiska traditioner, vilka dock av folkfantasien fritt omdanats
med ett fullkomligt förakt för all kronologi, så att Ermanarik (omkr.
370), Attila (död 453), Alboin (omkr. 570), Brynhild (död 613) utan
betänkande göras till samtida. Men germanerna hade icke blott
myter och historiska traditioner: de hade ock sagor, byggda på de
vanliga, för alla folk gemensamma motiven. Det nya och betydelse-
fulla i folkvandringstidens litteratur är, att dessa tre element, myt,
historia och sagomotiv, nu ingå förening med varandra — alldeles
s°m de gjort under den grekiska folkvandringstiden. I det ena
fallet uppstod det homeriska epos, i det andra den germanska
hjältedikten. Både i den grekiska och den germanska epiken är
sagomotivet lika viktigt som myten och den historiska traditionen.
Denna fria sagodiktning möter oss icke blott överallt i de enskilda
episoderna, som nästan aldrig äro rent mytiska eller rent historiska,
utan städse fritt omdanade med ledning av sagans välkända motiv,
utan ock i det helas byggnad. Och hos både greker och germaner
förmänskligades gudarna till heroer — till en del i följd av de stolta
fursteätternas begär att leda sina stamträd upp till gudarna, men
mest nog därför att skillnaden mellan guden och hjälten lätt för-
svann för den romantiska krigaruppfattningen.
De flesta av dessa dikter hava spårlöst gått under, men några äro
°ss dock kända i en senare tids bearbetning, och av dessa är det
särskilt en, som icke blott för Tyskland, utan även för Norden är av
enastående betydelse. Det är den stora nibelungensagan, som i sin
aldsta, från den nordiska diktningen kända form hade detta innehåll.
Händelserna spela vid Rhen, i »Frankland» (d. v. s. frankernas
r’ke), och där växer Sigurd,1 Sigmunds son, upp hps konung Hjalprek
(den nordiska namnformen för Chilperik). Då han vuxit upp, ned-
lägger han först en skattvaktande drake, Fafner, och kommer därpå
bli en av en trollåga omgiven borg, där han finner en jungfru,
Sigrdrifa, försänkt i en magisk sömn, ur vilken han väcker henne,
från borgen rider han till Heimer, där han gör bekantskap med
Brynhild, med vilken han trolovar sig. Därefter drager han vidare
°ch kommer till de burgundiska konungarnas hov. Dessa, som även
kallas gjukungar (ättlingar av Gjuke, äldre Gebuka, det frankiska
Gibika) och niflungar,2 äro Gunnar samt hans broder Guttorm. I
1 Namnen äro i den tyska versionen ej alldeles desamma som i den nordiska.
Sigurd heter i Tyskland Sigfrid, Gudrun Krimhilt o. s. v.
Detta namn är säkerligen mytiskt och sammanhänger med Niflhel (underjorden).
Namnet betecknade därför äldst ktoniska dödsväsen.
Epikens
uppkomst.
Nibel-
ungen-
sagan.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
