Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Germanernas historiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nibel-
ungen-
sagans
ålder.
Förkunna vill jag Indras hjältebragder,
De första, som han gjorde blixtbeväpnad;
Han draken slagit, vattnet öppnat hade
Och bergens innandömen sönderkluvit.
Han draken slog, som lägrad var på berget:
Den susande blixten Tvastar smitt åt honom.
Som korna bölande så löpte vattnen,
De löpte hastigt ilande mot havet.
Där låg han lik ett sönderkrossat vassrör,
Det vattnen skölja bort i häftig stegring.
Dem Vrtra våldsamt hade inneslutit,
Vid deras fötter låg nu draken slagen.
Inom den grekiska kulten möta vi samma myt: i den delfiska
Stepterionritualen, i vilken en till Apollo utklädd yngling nedlade
Python, vi möta den i sagorna om ïason och Kadmos, och nordiskt
återfinna vi den i sagan om den danske konung Frotho, som utför
samma hjältebragd. Den andra episoden — hjälten, som väcker
den i en trollsömn försänkta jungfrun — återgår, såsom jag redan
visat, till en gammal vegetationsrit. Och i sagan har ännu en tredje
myt inblandats: myten om hjälten, som dräpes av de underjordiska
niflungarna. Även bakom denna nu nästan utplånade episod ligger
troligen en ritual: en gammal svärddans, som ursprungligen utförts
av män, kostymerade till ktoniska väsen, och vars slutakt bestod
däri, att de stucko ned »konungen» i dansen.
Det dröjde länge, innan alla dessa element hunnit förena sig till
ett helt, och som vi sedan skola se, var utvecklingsprocessen icke
avslutad med den version, för vilken nu redogjorts. Den egentliga
sagobildningen faller likväl mellan åren 450—650, ty för sagans
senare avdelning utgör ju Attilas död (453) huvudmotivet, och detta
parti är tydligen äldre än det närmast föregående, som icke går
längre tillbaka än 600-talet; Brynhild dog först 613.
De äldsta partierna utgöras tydligen av de mytiska inlednings-
episoderna om Sigurd, men dessa knötos förmodligen allra sist till
sagan samt tyckas ännu på 700-talet icke hava varit förenade ens
med varandra, ty i den fornengelska dikten Beowulf, som förmod-
ligen skrevs omkring år 700, omtalas visserligen drakdödaren, men
denne heter icke Sigurd eller Sigfrid, utan är i stället dennes far
Sigmund. Det synes härav framgå, att Sigurd först senare »ärvt»
denna bragd. Och i den något äldre Widsid-katalogen nämnas väl
Gudhere (Gunnar) samt även Ælfwine (Alboin), Ætla (Attila), Gibika
och Gislhere, men icke Sigurd. Först på 700-talet kan sagan således
hava varit färdig i den gestalt, i vilken vi nyss lärde känna den.
So
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
