Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Ynglingatal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
í
£
i
I
I
..
fiât.
Genom Beowulf veta vi ock, att »Vendels kråka» föll i striden mot
gautarna, dräpt av tvenne gautiska jarlar. Men på Tjodolfs tid hade
gautarna redan för länge sedan förlorat sin självständighet, och Tjo-
dolf trodde därför, att originaldikternas gautar betecknade jutar eller
danskar; i följd därav föll Tjodolfs Ottar för »danskarnas vapen»,
dräpt av »Frodes ölands jarlar». Denna övertygelse blev naturligt-
vis än starkare hos Tjodolfs efterföljare, och i några fall tyckes
t. o. m. texten hava ändrats för att få in jutarna såsom de svenska
konungarnas motståndare i stället för gautarna.
Med all sannolikhet voro de svenska konungarna genealogiskt
ordnade redan i Tjodolfs fornsvenska original, ty i det parti, vi
genom Beowulf kunna kontrollera, är ordningsföljden densamma
i den norska och i den angelsaksiska dikten. Stamträdet börjar med
en samling konungar, vilka i själva verket äro gudar, men detta
inses tydligen icke av Tjodolf, och övergången från gud till konung
har således skett inom den svenska diktning, varifrån Tjodolf hämtade
sitt vetande.
De my- Konungaraden inledes av Fjolner, om vilken blott meddelas, att
Ungarna8 ^atl drunknat i mjöd, och häri har man tämligen allmänt sett en
myt, avsedd att förklara, varför det mjöd man drack vid offerfesterna
var heligt; därför, svarade »den vise», att en gud drunknat däri och
mjödet således upptagit hans kraft eller hans själ. Den nästa ko-
nungen är Svegder. Även här bildar enligt min mening en myt
grunden. Man frågade sig varför en viss sten var helig, och svaret
blev: därför att bockguden där ingått och där hade sin boning.
Askan hade slagit ned i stenen eller — såsom det här utlades — |
guden hade av dvärgar lockats in i den. Den nästa gestalten är
Vanlande, och redan namnet (den vanländske) säger oss, att vi här
befinna oss inom mytens värld, utan tvivel Freysmyternas. Antag-
ligen hava stroferna från början skildrat riten vid en skeppsbegrav-
ning, och enligt den isländska sagan brändes Balder, som i en mängd
fall ärvt Frey, såsom lik på ett skepp; en dylik rit bör således hava till-
hört vana- eller Freyskulten. Den närmaste parallellen förefaller man
hava i den skildring, som araben Ibn Fadlan, på 900-talet, ger av en
svensk hövdings begravning, också på ett skepp. Bland de där assiste-
rande förekommer ock en hemsk gammal kvinna, som den arabiske
författaren kallar »dödsängeln» och som möjligen ock omtalats i Van-
lande-stroferna. De rituella termerna i dessa förstodos emellertid
knappast av den senare, kristna tiden, och texten hade därför, såsom
jag tror, ändrats om för att i denna få någon begriplig mening-
Men »dödsängeln» skymtar dock fram i vissa dunkla uttryck, sär-
skilt i Zzår Grimhildr — följets Grimhildr, men Grimhildr tyckes
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
