Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under folkvandringstiden hade den ena folkvågen efter den andra
strömmat ut från Norden för att till sist sina bort på Söderns slag-
fält, och vid 700-talets slut tillhörde visigoternas, vandalernas, bur-
kundernas, longobardernas och östgoternas riken redan det förgångna;
a*la hade de störtat samman, och de besegrade germanerna hade
blandat sig med och gått upp i de andra folken. Endast två ger-
manska stammar — bägge västgermanska och icke nordiska — stodo
sasom segrare kvar på det romerska rikets spillror: angelsaksarna
Och frankerna, vilka senare innehade större delen av Italien, Tysk-
land intill Elbe och hela Frankrike. Här var således Europas makt-
centrum. I väster funnos irernas och skottarnas riken, vid Östersjön
slaviska och baltiska folk, vid dess norra del finska stammar, men
Politiskt och militäriskt betydde de intet. Först i söder möta vi en
annan stormakt: saracenerna. Vid Medelhavet, i Spanien, Afrika
°ch Syrien, härskade de såsom enväldiga herrar, ehuru i dess östra
de> ännu i tävlan med det grekiska kejsardömet, som innehade
Mindre Asien, den grekiska halvön och delar av södra Italien.
Omkring år 800 började de nordiska vikingatågen. Karl den store
bade kort förut besegrat saksarna, hans kejsardöme och Danmark
gränsade nu till varandra, krigiska förvecklingar mellan båda hade
redan börjat, och sannolikheten syntes således tala för, att även de
nordiska rikena, kanske också de brittiska öarna, inom kort skulle
komma att inkorporeras i det livskraftiga västerländska kejsardömet.
Men nästan samtidigt med det att Karl den store trängde fram mot
norden, riktades därifrån en motstöt mot det karolingiska kejsar-
dömet, och det uppstod nu en kamp mellan bägge, vilken varade
under två och ett halvt århundrade. Resultatet blev a ena sidan,
dtt de nordiska rikena bibehöllo sin frihet och å den andra, att den
frankiska universalmonarkien brast sönder, åtminstone till en del i
b’ljd av vikingahärarnas anlopp.
I militäriskt avseende led den frankiska monarkien av en svaghet
’ksom den angelsaksiska: hären var uteslutande en lanthär, och
P°Jtan hade alldeles försummats. Följden härav visade sig nu.
,ran Medelhavet trängdes frankerna alldeles ut av araberna, vilkas
sJörövarskutor behärskade de sydfranska och italienska kusterna,
^är de gjorde ständiga strandhugg, plundrade Rom, Marseille m. fl.
städer; den frankiska handeln på Medelhavet upphörde, och endast
^ågra grekisk-italienska sjöstäder såsom Amalfi, Neapel, Bari och
unedig upprätthöllo ännu en svag handelsförbindelse mellan Väst-
eur°pa och Orienten. I norr anföllos frankerna av ett annat sjöfolk,
som gjorde sig till Nordsjöns herrar, liksom saracenerna gjort sig
tlU Medelhavets. Den kamp, som nu började mellan franker och
83
tågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
