Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I själva verket synas svenska köpmän hava förmedlat varuutbytet
ntellan å ena sidan Orienten och Grekland samt å den andra \ Ost-
europa. Orientens produkter, särskilt dess sidentyger, dess spe-
cerier och rökverk, hade redan under den romerska kejsartiden
blivit nödvändighetsartiklar för Europa. Men genom den arabiska
erövringen avbrötos förbindelserna. Araberna ville icke skeppa ut
sina varor till de kristna. Italiens germanska erövrare voro icke
sjömän och vågade sig ej heller ut på Medelhavet av fruktan för
de saracenska korsarerna; grekerna uppköpte väl fortfarande, i
Alexandria, i Trapezunt och de syriska hamnarna, de så begärliga
orientaliska varorna, men i följd av en kortsynt handelspolitik
skeppade de icke vidare ut dem. De enda, som under denna tid
skötte levanthandeln på Medelhavet, voro därför de italiensk-gre-
kiska sjöstäderna, som dels i Konstantinopel, dels även i Alexandria
°ch de syriska hamnarna fyllde sina fartyg med Orientens produkter.
Men denna handel var ännu obetydlig och tillgodosåg knappt mer
an Italiens och Sydfrankrikes behov.
Den andra direkta handelsvägen till Orienten gick över Östersjön
°ch Volga ned till Kaspiska havet, vid vars kust svenskai och
orientaler möttes. Att handeln på denna väg varit högst betydande,
framgår av den oerhörda rikedom på s. k. kufiska mynt, som påträffats
i svensk jord, över 30,000 stycken. Dessa mynt mottogos utan
tvivel såsom betalning för försålda varor, mest pälsverk, på vilka orien-
talerna voro synnerligen begivna. Men svenskarna voro ej blott
säljare, utan även köpare, ty driftiga krämare som väringarna insago
Paturligtvis det ekonomiskt fördelaktiga i att vända tillbaka med
orientaliska varor. Att man ej bland våra arkeologiska fynd påträffat
tyger och specerier, beror naturligtvis på, att dylika ej bevaras.
Men i svensk jord har man funnit andra varor, som fraktats på
de från Levanten kommande skeppen: österländska silverskålar,
’r’etallbeslag och smycken. Kufiska mynt hava emellertid påträffats
också i de slaviska östersjöländerna och i England, dit de utan
fvivel kommit med svenska köpmän, och den svenska levanthandeln
synes sålunda hava sträckt sig ända till Britannien.
Men med Grekland var handeln, som det synes, ännu livligare,
h’ran Novgorod foro årligen stora köpmansflottor ned för de ryska
floderna till Svarta havet, och kejsar Konstantinos Porphyrogennetos
har givit en intressant skildring av dessa färder. Vid vattenfallen
»ödgades de varjagiska köpmännen stanna och släpa sina båtar forbi.
Men i hans beskrivning bära dessa stationer nästan alla sådana namn,
Sorn i den grekiska formen lätt visa sig såsom förvrängningar av
Svenska ord: Aifor (Ejforr = den alltid forsande), Gellandri (Gellandi -
87
Norden
och Grek-
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
