Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ljudande), Baruforos (Barufors = böljeforsen) o. s. v. På våren
varje år kom den nordiska köpmannaflottan fram till Konstantinopel,
där köpmännen anvisades plats i en förstad vid S. Marnas kloster
och där de av den grekiska regeringen åtnjöto fritt underhåll. Un-
der sex månader skulle de få bröd, vin, kött, fisk och frukt samt
dessutom fria bad. In i Konstantinopel fingo de begiva sig blott
så fiamt de voro utan vapen, och även då ej flera än femtio åt
gången. I staden fingo de köpa, vad de ville, och från den eljes
brukliga utförseltullen voro de befriade. Däremot fingo de ej över-
\ intra i staden, utan måste före vinterns inbrott bryta upp. Som
det förefaller voro de indelade i gillen, och i en fredstraktat från
944, som ännu finnes kvar, förekomma bland ungefär sextio rent
svenska namn tjugofem på köpmän, vilka förefalla att hava varit
representanter för olika köpmansföreningar eller gillen. Att dessa
köpmän, som årligen kommo till Konstantinopel och där vistades
omkring ett halvår, nödtorfteligen lärt sig att tala och förstå gre-
kiska, är väl ytterst sannolikt, och för de fall, då det kom an på
ett mera exakt återgivande av ordalydelsen, hade den grekiska
regeringen förordnat särskilda tolkar; ett sigill, tillhörande en dylik,
har även påträffats.
b rån Byzans begåvo sig köpmännen med sina varor tillbaka till
Novgorod, som länge förblev en svensk stad. Jag behöver blott
anföra några fakta från stadens medeltidshistoria. På vägen dit
från Östersjön stannade de nordiska köpmännen från Sverige vid
ön Berko, där de erhöllo »frid». Men Berko är ju det nordiska
Björkö. Därpå seglade flottan in i floden Volchov, vars mynning
hette Volchovminne, men minne är ett fornsvenskt ord, som bety-
der flodmynning. Den första stationen på vägen hette Gestavelde,
men även detta är nordiskt, av gäst (= resande) och fiælder (= tomt,
jordstycke). Varorna forslades på floden av vorschkarle (forskarlar),
och i Novgorod slogo köpmännen sig ned vid Varjagergatan i en
s. k. farmannagarbr, ett starkt befästat handelsfaktori, där varorna
lastades in, de tyngre i källaren, de lättare i vindsvåningen. På en
svensk runsten omtalas en man, Spjalbode, som stupat i en strid
vid denna farmannagård.
Dessa nordiska köpmän och dessa erövrare i öster och väster
betraktade sig såsom landsmän. Hemma höll man på att vara
skåning, västgöte, jute eller uppsvensk. Men i kolonien var man
»nordbo». I det svenska väringagardet i Byzans upptogos män
från hela Norden, likaså i det engelska tingmannalidet, och Rollos
här hade med all sannolikhet rekryterats från hela Norden, likaså
de väldiga vikingaflottor, som på Soo-talet förhärjade Frankrike och
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
