Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Den fornnordiska versen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
I
y
vagn är skeppet och skeppets Vidur eller Odin, d. v. s.
B
115
. -
sjökrigaren.
^en större eller
Relian eddapoesi -— –––– ±
,era och vida mera invecklade än eddadikterna.
som äro avfattade i
mindre rikedomen på kenningar utgör en skillnad
och skaldepoesi. Skaldepoesien har både vida
. Av dessa sakna
^e’ som äro avfattade i ljodahattr, dem nästan alldeles, under det
att de, som äro i fornyrdislag, hava flera. Dessa kenningar äro
emellertid ej någon egendomlighet för den isländska dikten, utan
dllhöra tydligen den samgermanska poesien, ty de återfinnas ock i
en angelsaksiska diktningen, och man kan icke antaga, att nordbor
ar Påverkat engelsmän eller engelsmän nordbor; alldeles samtidigt
W t
hitta på. Lättast begripligt är, att de fyra oxarna buro åtta »ännemånar», ty
kenningen avser tydligen deras åtta ögon. »Djupglans» såsom ett namn på
»guld» är svårbegripligare, men de båda andra kenningarna äro ännu mera
dunkla, ocb det är tvivelaktigt, om Snorre ’i sin utläggning av strofen tytt
dern rätt — han tolkar stället så, att Gefjon kommit till Gylfe, som var konung
* Sverige, och där låtit fyra oxar släpa bort ett stycke land; landet var Själ-
iand och platsen, där landet fordom legat, var Mälaren. Enligt min mening
hgger det bakom dessa kenningar en gammal vegetationsmyt, som Snorre ej
förstått, men härpå skall jag ej gå in, då frågan i detta sammanhang är lik-
giltig. Citatet visar emellertid kenningarnas karaktär.
i Eddan skiljer Snorre på två olika slag av poetiska omskrivningar: heiti Kenningar.
Och kenmngar. De förra äro enkla och ersätta blott ett ord med ett annat,
s°ni från en ny synpunkt anger samma begrepp. Såsom exempel anför Snorre
de °lika namnen på Odin. Han kallades t. ex. Hangatyr eller de hängdes gud
(därför att Odinsoffren hängdes i träd). Hela dikten Alvissmal upptages av
dylika heiti, av vilka en del helt visst äro verkligt folkliga, men icke så få nog
fabricerade av författaren själv. »Jorden» kallas hos asarna fold (mark), hos
vanerna vägar, den evigt gröna av jättarna, den groende av alverna; solen
kallas evigglans av jättarna, som i stället för »skyar» säga »urvädersbud» o. s. v.
^et andra slaget är kenningen, som är mera komplicerad och minst tvåledad.
enklaste stå »heiti» ganska nära och beteckna blott personen eller saken i
dess förhållande till andra, såsom då Tor kallas Sifs make, Jords son, Mid-
gårdsormens motståndare o. s. v. Guldet — som har ett nästan oändligt antal
namn — kallas Fyrisvalls säd, därför att Rolf Krake, då han förföljdes av
Adils, utströdde guld över slätten, Frodes mjöl, därför att jättinnorna malde
rikedoni åt honom, uttergäld — en hänsyftning på Volsungasagan o. s. v.
dylika kenningar förutsätta blott kännedom om nordisk mytologi och saga,
^len andra röra sig med bilder, ofta av en mycket forcerad art, såsom da
°ynien kallas för ljungens fisk, ögat för pannans måne, skeppet för brännings-
^juret, blodet för liksjön o. s. v. Stundom bli de så inkrånglade, att de sta
gränsen till det rent obegripliga. Så lyder- inskriften pa den öländska
Karlevistenen i översättning:
»Stridernas Thruds stam, som de största bedrifter följde — de flesta visste
det " ligger dold i denna hög. En mera felfri stridsmäktig Yndils stora
llarks vagns Vidur skall icke råda över land i Danmark.» För att första detta
febuseri bör man veta, att stridernas Thrud avser stridsgudinnan, att strids-
^udinnans trädstam är krigaren, att Yndil är en sjökonung, vars stora mark
ar havet, att havets vagn är skeppet och skeppets Vidur ellei Odin, d. v. s.
Sud, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
