Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Runlitteraturen - Rökstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller för hela raden
knuaknat
rtrakiuilinispatknuaknat
I den nedersta raden möta vi ett nytt konststycke. Först fortsätter den
föregående raden med en följd av —- likaledes yngre — runor, som äro vända
upp och ned, så att deras »fotter» stå emot den övre runradens fötter, och
vilka skola läsas från höger till vänster:
V c) (i)atunuilinispat.
Efter en punkt, som tydligen skall beteckna meningens slut, följer en chiffer:
tio tecken, som närmast likna runorna i den äldre raden. De äro, så vida
också de läsas från höger till vänster, oossoosss samt ett tecken, som erinrar
om eoh-runan. Bugge tolkade tecknet o såsom en hänvisning till runflocken,
tecknet r såsom en hänvisning till runans ordning i flocken; ooss betecknade
således den andra runan i den andra flocken eller n; oosss den tredje runan i
samma flock eller i. Det sista tecknet har av Pipping och von Friesen an-
setts angiva den första runan i första flocken eller t. Hemligheten skulle så-
ledes avslöjas såsom en chiffer för
V d) nit
Fullt övertygande är detta dock icke, ty också andra chiffermöjligheter
torde finnas, och för min del anser jag det ej uteslutet, att vi här hava ma-
giska tecken som icke tillsammans bildat ett ord. Vi kunna här möjligen hava
runorna sssoossooeu, av vilka var och en haft en magisk betydelse, som ytter-
ligare stärktes genom upprepningen. På brakteater äro dylika kombinationer
ej ovanliga. Att de äro tio torde bero på ristarens önskan att i denna rad
få samma magiska tal, tjugofyra, som i de bägge övre raderna. Men fullt har
detta ej lyckats, ty frasen iatun uilinis]>at oossoossseu innehåller tjugofem runor.
Denna svårighet har han emellertid trott sig komma undan, därigenom att
den första runan (eller zj icke är utskriven, utan får läsas ut ur inramnings-
linjens streck. Troligen har han, utan att fullt lyckas, åsyftat samma tal i de
båda andra runrader, som underst och till vänster inrama baksidans mitt-
inskrift. Dessa runor tillhöra — ett nytt konststycke — icke den yngre utan
den äldre runraden eller — kanske rättare — ett den äldre runraden när-
stående alfabet. Inskriften nederst å stenen lyder, så vida man bibehåller de
äldre runornas ljudvärden och läser de upp- och nedvända tecknen från höger
till vänster:
VI Sagumogmeni[)adhoarigold
Men här äro runorna, som man torde märka blott tjugotre, och ingen synes
vara utplånad; men efter vad det förefaller har ristaren räknat en av lönn-
runorna (ett dubbeltecken för f>) såsom två.
VII. Raden längst till vänster, som bör läsas på vanligt sätt, har bokstavs-
komplexen :
gaoarigoldindgoanarhosli
eller tjugofyra runor.
Det återstår nu blott runorna å toppsidan och den vänstra smalsidan, soni
äro de mest svårtolkade och om vilkas plats man kan vara mest tveksam.
VIII Toppytans kvistrunor hava det utseende som bilden å nästa sida visai-
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
