Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Grannfolkens litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förelse mellan den isländsk-norska dikten och den finska är således
av yttersta vikt för kännedomen om vikingatidens svenska poesi.
Den fornfmska litteraturen är mest känd genom den stora av
Lönnrot utgivna nationaldikten Kalevala. Om Lönnrots förhållande
t’11 denna dikt har väl tvistats, men i huvudsak har meningsskillnaden
‘nskränkt sig till en strid om ord, ty i sak hava alla varit tämligen
ense. I sjn nuvarande form är Kalevala ett verk av Lönnrot, men på
samma gång är det en folklig diktning, ty nästan alla dess delar äro
verkliga finska folkdikter, och Lönnrots åtgörande bestod blott däri,
att han ur det vida större vismaterial, över vilket han förfogade,
sammanförde vissa dikter till ett helt, till hjältedikten Kalevala.
’L-la materialet är nu känt av forskningen, och efter Lönnrots
^agar hava massor av andra »runor» upptecknats. Men därmed
har man också fått en verkligt vetenskaplig grund för forskningen.
Så länge dessa sånger blott förelågo i Lönnrots egen sammanställ-
n*ng, var „et naturligtvis vanskligt att bygga något på Kalevalas
uPpgifter, ty man visste icke, om de olika delarna av en saga också
’ folktraditionen hört tillsammans eller om samhörigheten inskränkte
s*g till Lönnrots Kalevala. Nu, då man känner själva originalen,
ar denna svårighet avlägsnad, och man kan studera den finska dikten
Lke blott i en form, utan i en ofta oerhört stor mängd varianter.
Ltt dylikt studium gjordes redan av den begåvade, allt för tidigt
hortryckte finske litteraturhistorikern Julius Krohn, som särskilt fäste
uppmärksamheten på det starka skandinaviska inflytande, som gjort
sig gällande i de finska runorna. Mera skeptisk har den yngre Kale-
’■‘tlaforskningen ställt sig till denna punkt, men till en del torde detta
haVa berott därpå, att två sagor — den nordiska om Grottekvarnen
Och den finska om Sampo —, vid vilka man lade mycken vikt, vid
en närmare granskning visat sig alls icke hava med varandra att
skaffa, trots vissa tillfälliga likheter i yngre varianter. Även i andra
fal1 synes Julius Krohn hava gått för långt. Hans son Kaarle Krohn
, J en bland Europas skickligaste folklorister och den väl lärdaste
kannaren av finsk folkdiktning — har emellertid på ett mera för-
Slktigt sätt upptagit problemet till undersökning, och som vi strax
skola se, kunna vi med ledning av hans forskningar komma till
ganska intressanta resultat rörande den fornsvenska dikten. Men
^’en den ]apSga sagan och mytologien innehåller, såsom Axel
Jlrik visat, flera lån från den fornsvenska, och även dessa äro av
en viss betydelse.
skola nu söka draga några slutsatser ur det material, som
Står till vår hjälp.
Kalevala.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
