Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Vikingatidens svenska diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vikingatidens svenskar lika-
väl som norrmännen haft en rik
skatt av dikter om den germanska
världens sagohjältar, kan således
anses vara ett faktum, och vi skola
då vända oss till de enskilda
sagorna.
I Sæmundareddan inledas hjälte-
dikterna av Volundarkvida, som
utan tvivel är en bland de märk-
ligaste i samlingen och den till
formen kanske ålderdomligaste.
Strofbildningen har här ännu icke
stadgat sig; endast något över en
fjärdedel av stroferna har det nor-
mala antalet verser; de övriga hava
antingen flera eller färre, och det
hela gör ännu till hälften intryck
av en »stichisk» dikt. I allmän-
het är man också böjd att anse
Volundarkvida såsom den äldsta
eddasången, diktäd redan omkring
900 eller något förr. I Sæmundar-
Ardre-stenen nr I (Gotland). eddan inledes dikten av en prosa-
berättelse, som visserligen icke har
någon betydelse för sagans historia, då den antagligen ej är äldre
än 1200-talet, men som dock för oss svenskar har en viss vikt, ’
det att dess författare lokaliserar dikten i Sverige — väl sanno-
likast därför ätt Volund var en särskilt i Sverige bekant sagofigur.
Och detta stämmer ju med uppgiften i Didrikssagan samt därmed,
att en scen ur sagan finnes avbildad på den gotländska Ardre-stenen
(sid. 161). En eller flera svenska dikter om Volund ha således funnits,
men dessa behöva icke hava varit alldeles lika den norska, ty denna
består i själva verket av en sammanarbetning av två olika kväden-
Det ena av dessa har haft följande innehåll. Tre svanjungfrur av-
lägga vid stranden sina svanhamnar. Tre bröder bemäktiga sig dem,
1 Man har förmodat, att prosans författare lokaliserat dikten i Sverige, därför att
konung Nidud i versen kallas »niara» konung; i dessa »niarar» skulle han nämligen
hava trott sig se invånarna i Närke. Men ett dylikt misstag kan han knappast hava
begått, ty invånarna i Närke hette nærikjar. Och då skulle han väl för övrigt hava
gjort Nidud till konung i Närke och icke till konung i »Svithiod». Lokaliseringe”
måste därför bero på ett annat skäl, antagligast väl därpå, att den norska sagan Pa
1200-talet verkligen var lokaliserad i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
