Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Vikingatidens svenska diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BSB
I84
fl
>
1 Detta namn har hon i versen. I prosan kallas hon Hilcl. Men som vi straX
skola se är det förra det rätta.
sig tillbaka till hunnerna, som lova honom hjälp. Ett väldigt krig utbryter
mellan goter och hunner. I den första drabbningen segra hunnerna, och
Angantyrs hjältemodiga syster Hervor faller, i den andra och avgörande segra
goterna, och med Tyrfing dödar Angantyr sin broder.
Denna saga var känd redan på 600-talet, ty då förekommer en anspelning
på den i den fornengelska dikten Widsid, och omkring år 800 behandlades
den, visserligen i en mycket avvikande form, i den forntyska Hildebrandslied.
Man har förmenat, att episoden i Hervararsagan skulle återgiva en germansk
tradition om slaget på de katalauniska fälten, då Attila besegrades av Aetius,
som därvid kommenderade icke blott den romerska hären utan ock frankiska
och gotiska hjälptrupper. Men ehuru måhända en eller annan detalj från
denna tradition kunnat spela in, är det tydligt, att det slag, som här skildras,
utkämpats mellan goter och hunner, medan de förra ännu bodde i Sydryss-
land, och antagligen har denna tradition — sagorna och sångerna närom
vandrat till Norden på samma väg som de gotiska runorna. Traditionen om
det stora slaget är i Hervararsagan sammanvävd med en annan tradition:
om tvenne kämpande bröder, och denna kombination var antagligen gjord
redan hos goterna, ty den skymtar fram även i Hildebrandslied, där den
gotiske gränsvakten Hadubrand kämpar mot den från hunnernas land koni-
mande Hildebrand. Näppeligen är dock kombinationen ursprunglig; den ena
traditionen är säkert historisk, den andra troligen mytisk, en dikt på grund-
valen av den germanska ritualen om de båda kämpande dioskurerna. Och 1
en från den historiska traditionen mera lösgjord form förekommer denna saga
både hos Saxo och i den isländska Asmunds saga Kappabana. I den senare
lyder berättelsen i sammandrag och med uteslutande av yngre episoder pa
följande sätt. I Sverige härskade en konung Budle, som förmådde två skick-
liga smeder att smida ett svärd, som bet på allt. Efter åtskilliga prov blev
det färdigt, men smederna knöto då en förbannelse till det, och när konunget1
i vredesmod högg efter dem, voro de försvunna. För att komma spådomen
på skam lät Budle då sänka svärdet i Mälaren. Sedan gifte sig hans
dotter Drot1 med en son till hunnernas konung, och de fingo en son vid
namn Hildebrand, som skickades till sin farfar, hunnernas konung, att där
uppfostras. Därpå bortrövas Drot, ingår ett nytt gifte och blir moder till
Asmund. Denne reser, då han blivit vuxen, till Mälaren, träffar en bonde,
som ger honom anvisning på stället, där svärdet blivit dolt, och tar upp det.
Sedan han fått det, vill han börja striden mot Hildebrand, som med sin®
kämpar förhärjar landet. Först skickar denne en av sina bärsärkar mot Asmund,
men denne klyver sin motståndare mitt itu; nästa dag skickar han två, nien
båda få bita i gräset, så tre o. s. v. ända till elva. Till sist går han själv mot
Asmund, men besegras. Innan han dör, yppar han dock i ett kväde, att han
är Asmunds broder, vilket denne icke hade känt.
Hos Saxo lyder sagan: En svensk man Gunnar bemäktigade sig konung®’
dottern Drota, som av sin far dolts i en gravhög jämte några ypperliga svärd,
vilka Gunnar däremot icke upptäckte. Tillsammans fingo de sonen Hildegmf,
som sedan blev en vild viking. Emellertid bortrövades Drota och fick i
nytt äktenskap sonen Halvdan, som av sin moder mottog ett par präktiga svärd,
vilka hon tagit ur sin faders gravhög. Därpå tog han tjänst hos ryssarna, som
\ z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
