- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
186

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Vikingatidens svenska diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våra förbindelser med goterna i Ryssland, troligen redan på 600-
talet. Både hos Saxo och i Asmunds saga har den så till vida
lokaliserats i Sverige, att hjälten göres till svensk. Att den varit
bekant i Sverige, kan således knappast förnekas, och förmodligen
har sagan från Sverige vandrat till de andra nordiska landen. Att
även de infogade episoderna om Hjalmar och Ingeborg samt slav-
upproret återgå till svenska sagor, styrker naturligtvis ytterligare
detta antagande, liksom ock att hela Hervararsagan avslutas med
en redogörelse för Sveriges historia till år Ili8. Detta tyder pa>
att ännu den isländske bearbetaren hade en känsla av, att Hervarar-
sagan till det väsentliga var svensk.
I Saemunds Edda följa på Volundarkvida dikten om Helge
Hjorvardsson och de båda kvädena om Helge Hundingsbane. Orn
de båda señares ursprungliga hemland hava olika meningar uttalats.
Att själva dikterna i sin nu kända form äro isländska eller norska
därom kan naturligtvis ej något tvivel råda. Men frågan är, vaf
Helgediktningen över huvud först uppstått. Hela den sydländska
»timbren» tyder snarast på Danmark. Dessa dikter, särskilt slutet a’
det andra kvädet, hava över sig en fläkt av vek romantik, som eljes
är okänd i den norsk-isländska forndikten och som snarast påminnei
om medeltidens dansk-svenska ballad — en dylik stammar nog också
från Helgesagan —, och i ett särskilt arbete om Helgedikterna pa’
pekade Bugge, att flera av ortnamnen visade i samma riktning. Dét
krig, som utkämpas, står tydligen i södra Östersjön. Helges flotta
samlas från Hedinsey och Orvasund. I det förra namnet igenkänner
Bugge Hiddensee, som då ännu var en del av Rügen, och i OrvasuiiJ
(pilsundet) ser han en nordisk översättning av Stralsund (av forntyska
stral = pil). Flottan seglar vidare ut från Varinsfjordr, som a’
Bugge identifieras med Warnemünde, styr så västerut och komtnei
till Svarinshaugr, i vilket ortnamn Bugge ej osannolikt ser Schwerin-
Och i sammanhang därmed berättas, att Helges fiende Hodbrodd
förut visat mannamod »å Moinsheimom», i vilken ort Bugge vill
återfinna ön Möen. klan kommer därför till den slutsatsen, att
Helge varit en dansk kung, och finner detta bestyrkt därav, att
Sigmund i gåva ger sin nyfödde son Hringstadir, Hatun, Him111’
vangar, Sigarsvellir, Solfjoll och Snæfjoll. En del av dessa nantn
äro nog fingerade, men i Hringstadir, som i dikten förefaller vaia
den egentliga kungsgården, ser Bugge den danska staden Ringste
och i Sigarsvellir den strax bredvid belägna byn Sigersted. Sjökrigens
geografi är emellertid knappt avgörande för denna fråga; i södia
Östersjön kunna både danskar och östgötar hava uppträtt med sina
flottor. Helge födes i Bralund. Bugge vill häri blott se ett fingera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free