Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Vikingatidens svenska diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Men det är ytterst vanskligt att bygga något
I den anmälan av Bugges arbete, som jag
för trettio år sedan, framhöll jag detta. En del av ortnamnen
hänvisa på Norges västkust, andra på den danska arkipelagen,
måhända på Östergötland. Men i eddadikterna ligga utan
yngre lager över äldre, och »de olika ortnamnen kunna så-
kvarstå såsom minnen av diktens utbildning i olika nordiska
namn. Men häremot har framhållits, att Bra- sannolikt syftar pa
Bråvikens landområde, på någon ort på Bråvallarna. Där finnes i
Bråbo härad en gård Ringstad, som varit en gammal kungsgård,
<Jch bredvid ligger en annan gård, Lund, som ju icke osannolikt i
forntiden kan hava burit namnet Brålund. Även flera andra i dikterna
nämnda orter har man, ehuru med vida mindre framgång, sökt åter-
finna i Östergötland.
pa dylika ortnamn,
skrev
synas
några
tvivel
lodes
■strikt». Så vitt jag vågar döma, står därför denna fråga ännu öppen.
Säkrare kunna vi göra anspråk på Starkadsagan,
’8en alla de tre nordiska folken hava del, men som blott finnes
Bevarad i isländsk-norsk och dansk gestalt. Det är dock ganska
sannolikt, att denna saga först uppstått och utbildats i det svenska
v°loniallandet i österled samt från Sverige spritt sig till Danmark
°ch Norge. När Starkad uppträder vid det danska konungahovet,
Bet, såsom redan Müllenhoff framhöll, ständigt från Uppsala
lan kommer, och dit vänder han sedan tillbaka. En stor del av
. ans bragder utföras i öster, i Ryssland, Bjarmaland, vid Dunafloden,
’ Polen, i Finland, i »Byzans» o. s. v., och enligt Saxo var han
fifid i den je] av Sverige, som på Saxos tid hette Estland. Starkad-
Sagan innehåller således reflexerna av en svensk diktning från
’■kingatidens sista skede och ger oss en icke i allo sympatisk bild
ay den tidens råa krigare.
o Ätt vikingatidens svenska litteratur varit lika rik på sagoi och
anger som den norska och den danska, våga vi således antaga.
Be allmänna dragen känna vi också den yttre form, som denna
tteratur bör hava haft, ty sannolikast är väl, att de svenska dik-
err*a haft ungefär samma form som de norska. Men längre kunna
1 tyvärr icke komma. Det väsentliga, den poetiska form, i vilken
e svenska skalderna klätt de sagostoff, som de behandlat — om
etta veta vi intet, ty denna form var individens egen, och de en-
Bikterna från vår vikingatid äro oåterkalleligen förlorade.
a ’ekonstruktionens väg kunna vi ej nå längre än till den litteratur,
S?m med en viss rätt kan kallas hela det svenska folkets — till
tastoffet) som ännu ej beaj-betats av den enskilde konstnären. Men
aVen en dylik kunskap, hur bristfällig den än må vara, är ju dock
av värde.
, i vilken visser- Starkad-
sagan.
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
