Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Fornaldarsagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ V
J
I
217
Byzan-
tinska
sagor.
j’i
Men även själva åskådningssättet i fornaldarsagan är ett annat
än i vikingatidens diktning, och hur föga kristligt det än är, siar
dock en fläkt av medeltidens anda här emot oss. Erotiken, som
förut haft föga plats samt, där den funnits, haft en dyster, olycks-
rnättad, nästan kärv karaktär, får här en ljusare färgton, blir mera
vek, mera sensuell, någon gång nästan svärmisk. Gestalterna äro mera
ridderliga, mera begivna på äventyr, och ofta är skillnaden mellan en
fornaldarhjälte och en riddare av det runda bordet ganska obetydlig.
Det är därför fornaldarsagan, som slår bryggan mellan eddadikten
och medeltidens ballad.
Jag skall nu här draga fram några exempel på dessa orientaliska
inslag i fornaldarsagan, enär dessa motiv sannolikt genom det svenska
varjagriket kommit till Norden.
De flesta av oss erinra sig säkerligen den antika sagan om drott-
ning Dido, som, då hon kom till Afrika, av landets härskare fick
rätt till så mycket mark, som hon kunde omsluta med en oxhud.
Hon skar då oxhuden i tunna strimlor och omspände med dessa så
stor areal, att hon på området kunde grunda staden Karthago. Men
denna under antiken tydligen mycket populära saga möter oss ock
hos Saxo, i Ragnar Lodbroks historia, som i flera andra punkter
tagit upp traditioner från de svenska väringarna i Ryssland. Då
Ragnars son Ivar kom till England, begärde han först blott att fa
så mycket land, som han kunde omspänna med en hästhud. Den
engelske konungen gjorde ingen svårighet att bevilja denna, som
han tyckte, mycket blygsamma begäran. Men Ivar skar huden i
tunna remsor och fick därigenom ett så stort område, att han pa
’Jet kunde grunda en stad. Likheten är ju påtaglig.
En annan i Norden mycket bekant saga handlar om Hagbard och
■signe. Den berättas hos Saxo, men är vida äldre än hans historia,
ty anspelningar på sagan förekomma redan i norska skaldevisor från
9oo-talet. Vi behöva emellertid blott uppmärksamma den situation,
På vilken det hela är byggt, för att finna, att denna situation ej äi
nordisk. För att träffa den älskade, kläder Hagbard ut sig till tärna
°ch visas så på natten in i kvinnogemaket. Emellertid blir han
upptäckt och förd till avrättsplatsen. Men Signe, som från jungfru-
buren ser detta, tänder eld på denna och omkommer i lågorna.
En liknande situation möter oss också i en senare medeltida dikt,
b lores och Blanzaflor, som utan allt tvivel ursprungligen äi en
grekisk roman. Blanzaflor har blivit såld till konungen av Babilonia
°ch där innesluten i ett torn tillsammans med konungens andra
kvinnor, vilka vaktas av eunucker. Men Flores, som rest till Babi-
lonia att befria henne, blir i en korg, täckt med blommor, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
