Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Fornaldarsagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hissad i tornet och träffar där den älskade. I bägge fallen är
situationen fullkomligt orientalisk. Det är ett harem, i vilket Hag-
bard kommer in. För att få tillträde nödgas han förkläda sig till
tärna, men de andra haremskvinnorna misstänka hans förklädnad och
förråda honom. Nordisk är situationen i varje fall icke, ty i Norden
höllos kvinnorna alls icke i någon avskildhet, och hela motivet vilar
således icke på nordiska, utan på österländska förhållanden.
Men vi kunna vända oss till en annan mycket bekant saga,
Hamletsagan, som visserligen hos Saxo mycket skiljer sig från
innehållet i Shaksperes berömda sorgespel. Även här är sagan vida
äldre än hos Saxo, och anspelningar på den förekomma redan i
skaldevisor från 900-talet. Själva sagan är sammanvävd av en mängd
olika motiv, men de flesta av dessa peka över på Grekland och
Orienten. Huvudinnehållet är, att tyrannen Fengo dödat sin broder
och bemäktigat sig hans tron. För att undgå faderns öde ställer
sig den mördades son, Amblethus, såsom dåre, anses i följd därav
såsom oskadlig och får därigenom tillfälle att till sist dräpa tyrannen.
Men samma typ möter oss i antikens kanske mest bekanta romerska
saga, sagan om den romerska republikens grundläggare Junius Brutus.
Flans morbroder, tyrannen Tarquinius, hade förut dödat den ene av
systersönerna, och för att undgå sajnma öde uppträdde Brutus
såsom dåre. Även utgången är densamma: Brutus störtar tyran-
nen och träder i hans ställe i spetsen för den romerska staten.
Likheten mellan de bägge sagot/ia inskränker sig emellertid ej
härtill. Hamlets namn är på isländska Amlode. Detta är med all
sannolikhet ett appellativ, som betyder dåre, och Brutus är också i
själva verket ett appellativ, som betyder slö, dum, förnuftslös.
Amlode kan således vara en ren översättning av Brutus. Nu vill
man måhända invända, att detta kan bero på en tillfällighet och att
likheten mellan de båda sagorna dock är så pass allmän, att ett
direkt lån icke med nödvändighet behöver antagas. Men i fort-
sättningen möter man ett annat motiv, som är så speciellt, att det
ej på detta sätt kan bortförklaras. Dåren Brutus skickas bort på
en resa, till oraklet i Delphi, men dit tar han med sig en urholkad
käpp, fylld med guld, som han förärar oraklet. Liksom Brutus
skickas också Hamlet på en resa, till England, och liksom Brutus
fyller han före Englandsfärden ett par urholkade käppar med guld-
Och denna överensstämmelse kan ej bero på en tillfällighet, utan
tydligen därpå, att den nordiska sagan lånat från den romerska,
som naturligtvis varit välbekant i Byzans, det »romerska rikets»
huvudstad — den berörde ju en bland de viktigaste händelserna i
det romerska rikets sagohistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
