Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Litteraturens bakgrund under folkungatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan nödvändiga vid varje modernt hov och att de i Sverige in-
togo samma ställning som i utlandet. Därför — yttrar författaren —
»hava kloka och dygdiga män, särskilt konungar och hövdingar, av
ålder haft den sedvänjan, att de ej tala mycket, då de sitta till
bords. I det syftet hava konungar och herrar glada lekare och
sångare sig och sina män till nöje vid sitt bord, att de ej må
förfalla till onyttiga ord». Och på ett annat ställe säger han, att
konungar och hövdingar stundom hava lekare hos sig »till glädje
och hugnad efter det mångfaldiga tankearbete och möda, de hava
i styrelsen av land och allmoge». Med andra ord: den fordom så
föraktade lekaren hade här tydligen samma ställning som den is-
ländske hirdskalden haft vid de fornnordiska hoven, och från den
senare medeltiden hava vi flera uppgifter, att både enskilda män
och korporationer haft lekare i sin sold. Så vet man, att biskop
Brask haft en »spelman», som åtnjöt den då ansenliga lönen av
io mark. Herr Nils Stures lekare Nils Jepsson omtalas i en hand-
ling av 1482. Herr Svantes lekare nämnes 1510, och vid samma
tillfälle höra vi talas om en lekare, som var anställd av det Heliga
lekamensgillet i Stockholm. T. o. m. då den heliga Katharina kano-
niserades, voro lekare med i processionen och honorerades seder-
mera med två mark. Likaså förekommer i Stockholms stads skott-
bok för 1501 en Oleff lekare.
Slottens I ett brev, som biskop Brask skrev till en klerk, som skulle resa
litteratur, pp Italien, få vi också en ganska intressant uppgift om den bords-
läsning, som ansågs lämplig. Biskopen hade hört, att man i Rom
kunde få köpa några där mycket populära diktverk. Han tänkte
särskilt på Bojardos Orlando inamorato, men kunde icke så alldeles
noga erinra sig titeln. Dessa dikter skulle emellertid klerken köpa,
och så skulle biskopen låta översätta dem från italienskan till svenska
för krigsfolkets skull, som mycket saknade dylik nöjesläsning. Läsa
dylika arbeten kunde krigsfolket naturligtvis icke, utan meningen
var tydligen, att de skulle uppläsas för dem, då de voro församlade
i borgstugan.
En handskrift ger oss för övrigt en ganska god föreställning om
den litteratur, som biskop Brask ansåg lämplig för de knektar, han
hade i sin sold. Manuskriptet är till större delen skrivet med hans
sekreterare Johan Spegelbergs stil och innehåller bl. a. Rimkrönikan,
romanerna Hertig Fredrik av Normandie, Paris och Vienna m. na-
Med all säkerhet var avskriften gjord för att dikterna skulle kunna
föredragas såsom bordslektyr vid biskopens hov. En annan av
medeltidens stormän, den bekante Bo Jonsson, lät tydligen av
samma skäl överflytta den ryktbara medeltidsromanen om Alexan-
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
