- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
242

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Litteraturens bakgrund under folkungatiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i.it X v UV
Lekaren
och balla-
den.
Didrik van Berner såsom om en välbekant person,
namnformen säger oss, att han här icke anspelar
Didrikssagan utan på dikter eller berättelser, som
direkt från Nordtyskland. Vidare nämnas där Perse-
såsom allmänt kända romanfigurer, och på samma
romaner kunde väl med deras medgivande avskrivas, men ej de
andra, som lekaren själv rådde om. Och att den svenska medel-
tidens kännedom om utlandets romanlitteratur varit vida större, än
vad den bevarade litteraturen giver vid handen, framgår ganska
lätt av ett studium av denna. Översättaren vänder sig nämligen
till ett auditorium, som tydligen var välbekant med en mängd ro-
maner, vilka nu icke längre finnas på svenska. I Erikskrönikan talar
författaren om
och den tyska
på den norska
kommit till oss
fal och Gawian
sätt anspelas i Konung Alexander på romaner om Didrik van Berna,
Persefal, herr Gawian och Hektor. De båda förra omtalas ock i
Ivan samt dessutom Karlamagnus och kung Artus, Roland och hans
strid vid »Runcefal», Lanzelot och drottning Ginevra. I det religiösa
arbetet Siälinna thröst klandras de, som förspilla sin tid med »att
läsa och höra kämpaböcker såsom om Persefal, Tystram, Herr Didrik
van Bernin och flera kämpar, som världen tjänade och ej Gud».
Men dylika allusioner skulle väl ej hava förekommit, så vida ej
romanerna om dem varit tämligen allmänt kända.
Dessa längre romaner utgjorde emellertid blott en del av den
repertoar, med vilken lekaren underhöll bordssällskapet på de slott,
han gästade. Medeltidens egentliga svenska litteratur tyckes hava
varit balladen eller »danz», såsom den kallades på medeltidens eget
språk. Och även för balladlitteraturen hade lekaren, såsom jag tror,
en stor betydelse. Medeltidens ballad var, såsom vi skola se, en
dansvisa, som sjöngs såsom ackompanjemang till en ringdans. De
dansande bildade en kedja under anförande av en försångare eller
fördansare. Han angav diktens början genom att sjunga en in-
ledande, lyrisk strof, som innehöll omkvädet, och därefter sjöng
han balladens första strof, varpå de övriga upprepade omkvädet,
och så fortgick det strof efter strof. Den egentliga visan föredrogs
således av fördansaren, och det övriga sällskapet instämde blott i
omkvädet.
Den förnämsta personen var utan all gensägelse fördansaren, som
ensam behövde kunna visan och som naturligtvis var desto mera
välkommen i ett gille, ju flera visor han kunde. Redan detta var
en sporre för den kringdragande lekaren att lära sig så många dans-
visor som möjligt, och i en av de få nordiska avbildningar från
medeltiden, som vi hava av en dylik ringdans, en kalkmålning från
1300-talet i Örslevs kyrka, se vi en lekare såsom fördansare.
242
1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free