Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Litteraturens bakgrund under folkungatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It
J
Í
f
243
I I
Kultur-
strömmen
från Norge.
Gå vi till Erikskrönikan, finna vi också, att lekare och dans upp-
träda ungefär samtidigt och vanligen i samband med varandra. När
lekaren är med, är det också »dans och lek och fager ord». Natur-
ligtvis vill jag därmed ej hava sagt, att alla våra ballader diktats
av lekare eller att en dans alltid anförts av en dylik. Flera hava
nog ungersvenner eller jungfrur till författare, och naturligtvis dan-
sade man, även då någon lekare ej var tillstädes. Jag vill blott
hava sagt, att dessa kringresande trubadurer antagligen haft en
mycket stor repertoar av dylika visor och att de just på grund av
sin kännedom om dem ofta anlitats.
Sin repertoar fingo balladförfattarna från flera håll, och här tror
jag, att medeltidens köpmän varit av en viss betydelse. Såsom vi
minnas, urskilde jag under hednatiden tre olika slag av publik: stor-
männens hird, offerfesternas menighet och köpmännen i sina här-
bärgen och faktorier. De båda förra fortlevde i viss mån, om än
med ändrad karaktär, under medeltiden. Köpmännen förlorade där-
emot till större delen sitt inflytande på litteraturen. Resorna till
Novgorod och Grekland upphörde, och därmed sinade också den
ström av orientaliska och grekiska sagoämnen, som förut flödat
till Norden. Om några dylika nu kunna spåras under medeltidens
senare århundraden, hava de i regeln kommit hit på andra vägar,
över västerlandet. Svenskarna själva hade i stort sett upphört att
färdas på köpmansresor till utlandet, och de hanseatiska köpmän,
som kommo till de svenska sjöstäderna, tyckas dels hava varit
mindre litterärt intresserade än hednatidens svenskar, dels här före-
trädesvis hava råkat i beröring med egna landsmän. Några kraf-
tigare litterära impulser från dem har man därför svårt att upp-
täcka. Danskarna och norrmännen hade däremot under forntiden
handlat på västerlandet, särskilt England, och från denna trade ut-
trängdes de icke lika hastigt och lika radikalt av tyskarna, som
svenskarna utträngts från östersjöhandeln. Såsom Alexander Bugge
visat, var särskilt den norska handeln på England ganska livlig under
större delen av medeltiden, innan Norge med Kalmarunionen sjönk
ned i det andliga slöhetstillstånd, ur vilket landet först 1814 åter
Vaknade. Här fanns således fortfarande möjlighet till en litterär
Påverkan från det anglonormandiska kulturområdet. Och en dylik
Påverkan kan ock iakttagas både på konstens och litteraturens
områden.
De västerländska riddarromanerna blevo först — efter franska eller
anglonormandiska texter — översatta på norska, de äldsta redan
Pa Hakon den gamles tid, d. v. s. i början av 1200-talet Tristan,
Elis och Rosamunda, en samling fornfranska lais, Ivent, Erex, Parce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
