Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Konungastyrelsen och Erikskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Eriks-
krönikans
stil.
Världena haver han skipat så vid
med skog och marker, berg och lid,
löv och gräs, vatten och strand,
mycken härlighet och många land,
och bland dem ett, som Sverige heter.
Eho, som norrut i världene letar,
så får han finna, var det är.
Gode kämpar finner han där,
ridderskap och hjältar gode;
mot Didrik av Bern de väl bestode.
förklarliga. Konung Hakon i Norge hade avlidit redan den 8 maj
1319, och därmed hade Magnus Eriksson blivit Norges arvkonung.
I juni inträffade några svenska stormän i Oslo, där de förbundo sig
att taga honom till konung också i Sverige, och därpå hölls det
formella konungavalet vid Mora sten den 8 juli. Men krönikan
svänger också här alldeles om tidsföljden, berättar först om det
svenska konungavalet och därefter om Hakons död. Riket var då
utan konung, och norrmännen togo »konung Magnus, som valder
var och konungsnamn i Sverige bar». Sveriges män hulpo därvid
till, och så slutar krönikan med att inskärpa, att Magnus för sin
upphöjelse hade att tacka Gud och »uppländske män». Här kommer
förmyndarstyrelsens synpunkt ganska tydligt fram, ty denna styrelse
bestod företrädesvis av stormän från Uppland med Birger Persson i
spetsen, och den unge konungen fick således lära sig, att det var
dem han hade att tacka för sina båda kronor. Att författaren stannar
vid kungavalet, får också sin naturliga förklaring genom det nu an-
tagna tillkomståret. Förmyndarregeringens tid upptogs ju till en
stor del av de svenska stormännens tvist med konungens moder,
hertiginnan Ingeborg, och för hennes son kunde det ju ej vara be-
hagligt att höra om detta gräl. Och dessutom var ju konungavalet
estetiskt sett den mest verkningsfulla avslutningen, inledningsfan-
faren till den regering, Magnus Eriksson kort därefter såsom myndig
skulle börja.
Utrymmet förbjuder mig att vidare utveckla denna bevisföring,
och jag övergår i stället till författaren, vilken enligt medeltidens
vanliga bruk icke namngivit sig. Såsom särskilt Nordfelt framhållit
var han verkligen en betydande poet, och avkläder man hans språk
dess ålderdomliga dräkt, som på oss verkar främmande, finnas partier,
som endast kunnat skrivas av en verklig skald. Vi behöva blott
höra diktens början, som i Cederschiölds ganska ordagranna över-
sättning lyder:
Gud vare ära, lov och pris!
Allt har han skapat, mäktig och vis.
Í
B »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
