Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afzelius’ syfte var vida mera estetiskt än litteraturhistoriskt, under
det att Rääf långt bättre förstod, huru dylika texter borde utgivas.
Slutligen lämnade han sina samlingar till A. I. Arwidsson, som an-
vände dem för sina Svenska fornsånger (1834—42), där visorna
huvudsakligen hämtats från gamla handskrifter, de förut här om-
nämnda. Dessa visböcker hava nu utgivits av Svenska Litteratur-
sällskapet i Uppsala.
På Afzelius’ tid och långt framåt kallade man alla dessa dikter Ballad och
»folkvisor». Men. undersöker man de dikter, som fått gå under 0
denna rubrik, finner man lätt, att de både äro av ett ytterst skif-
tande skaplynne och förskriva sig från vitt skilda tider.
Bland dem har man inrymt ej blott våra ballader, utan ock större
delen av vår lyriska renässansdiktning, vilken alldeles saknar folklig
karaktär; de flesta av dessa renässansdikter äro rent litterära över-
sättningar från tyskan. Vidare finner man bland de svenska »folk-
visorna» dikter som Sinclairsvisan m. fl., vilka visserligen varit
mycket populära, men dock icke kunna kallas folkdikter i vanlig
mening. Slutligen finnas några vackra folkvisor från modern tid,
som dock näppeligen försvara sin plats i en samling »fornsånger».
Men icke ens alla våra ballader förskriva sig från medeltiden, trots
den medeltida karaktär de hava. Flera av dem hava nämligen i
jämförelsevis sen tid invandrat till Sverige från Tyskland och Norge
—■ exempelvis Liten Karin, som säkerligen ej är äldre i Sverige
än det trettioåriga kriget, även om sången i Tyskland har ett
stamträd, som når upp till medeltiden; inlåningen från Norge har
nog ej heller varit obetydlig, och troligen hava de för sin forn-
åldrighet berömda visorna om Tor av Havsgård, Herr Alf m. fl.,
vilka först mot slutet av 1600-talet förekomma i svensk uppteck-
ning, jämförelsevis kort tid förut vandrat över våra gränser. Andra
visor — exempelvis Kämpen Grimborg — hava i sen tid diktats av
folkliga skalder, vilka tagit de äldre och verkliga medeltidsballaderna
till mönster och lyckats så väl i sin imitation, att de under lång
tid bedragit även övade litteraturkännare. Åter andra dikter, som
fått gälla såsom medeltidsballader, hava av enskilda översatts från
tyskari och sedermera spritts såsom flygblad — exempelvis Greven
av Rom, som först förekommer i Harald Oluffsons visbok, därpå i
ett tryck från 1580-talet samt slutligen, efter närmare tvåhundra
års mellantid, i ett nytt tryck av 1761.
Praktiskt sett hava vi således ej en enda »folkvisa» från medel- Balladen
tiden, och man kan då fråga, varför man fortfarande vill förlägga °cti(^n
åtminstone några av dem till denna tid. Den enda grupp, för
vilken en dylik datering är möjlig, är den, som omfattar de egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
