Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karakteri-
stik av
medeltids-
balladen.
balladerna. Deras miljö är medeltidens, och flera av dem behandla
medeltida tilldragelser, vilka tydligen omdiktats redan av den närmaste
eftervärlden. Dem kan man därför med en viss rätt förlägga till
medeltiden, men också blott med en viss rätt. Ty för det första
måste man i varje enskilt fall undersöka, om icke visan dock diktats
senare, antingen med stöd av uppgifter i historiska arbeten eller
efter mönstret av de äkta medeltidsballaderna. Dessa sistnämnda
äro emellertid så pass många, att vi av dem kunna konstatera, vad
som är äkta medeltida balladstil, och med detta kriterium kunna vi
sedermera utdöma efterbildningarna. Men icke heller de äkta balla-
derna föreligga i ett oförvanskat skick. Under en längre tid levde
de blott inom den muntliga traditionen, flera strofer föllo bort,
andra lades till från andra ballader, nya strofer tilldiktades, de
gamla orden missförstodos och ersattes ibland av nya. Några
yngre — visor äro rena mosaikarbeten av strofer, som lånats från
alla möjliga håll. Det är således ett mycket dåligt material, med
vilket man har att röra sig, och den rent medeltida dräkten har
väl knappt någon enda ballad bevarat. Men när man — som ofta
händer — har samma visa i en mängd varianter, kan en forskare, som
på samma gång är filolog och poet såsom Ernst von der Recke, dock
restituera en text, som med en viss sannolikhet återgiver eller närmar
sig till den ursprungliga. Och så mycket kunna vi dock säga, att
även om vi icke hava en enda ballad kvar i det ursprungliga skicket,
så tillhör dock själva balladdiktningen medeltiden. Vi hava näm-
ligen så många uppgifter om, att balladen då varit populär, att
själva diktarten med full säkerhet kan förläggas till denna tid.
Den första uppgift, som en mera vetenskaplig forskning haft att
lösa, har, som sagt, varit att uppställa de kriterier, på vilka vi kunna
skilja den äkta medeltidsballaden från den nydiktade och den för-
därvade.
Den utmärkte danske historikern Johannes Steenstrup har med
stor skarpsinnighet verkställt en dylik undersökning. Han påpekar
först den strängt episka stilen i våra äkta medeltidsballader; lyriken
är förvisad till omkvädet, och själva dikten inskränker sig till en
nästan kärv framställning av nakna fakta. Några kärleksvisor, vilka
äro så vanliga i den tyska medeltidspoesien, förekomma därför icke
hos oss, inga naturdikter, inga s. k. Tagelieder. Dylika hava nog
funnits, men de, som upptagits i våra visböcker, höra säkerligen
till reformationstidens, ej till medeltidens diktning. Det subjektiva,
personliga draget saknas alldeles, och skalden gör aldrig ett försök
att framhålla sina egna åsikter eller sin egen personlighet, utan så-
som äkta epiker döljer han sig bakom sitt verk; varje omnämnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
