- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
297

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av skaldens personliga »jag» kännetecknar visan såsom en yngre
tids skapelse. Allra minst nämner den verklige balladförfattaren
sitt namn. Visan om stolts Elisif är i detta fall betecknande. Den
slutar :
Det vill jag säga försann:
Det allt mitt hjärta rörde,
Jag biskop Nils är samme man,
Som detta skrev och hörde.
Redan dessa ord äro tillräckliga att stämpla det hela som ett
falsarium; så har aldrig en äkta medeltidsballad slutat. Icke heller
är det äkta balladstil att lägga hela dikten i den sjungandes egen
mun såsom dennes egen berättelse; en dikt som Jag var mig ett
litet barn, i vilken den sjungande täljer sin egen sorgsna levnads-
saga, hör till renässansens, icke till medeltidens litteratur; den verk-
liga balladen nöjer sig med en enkel episk berättelse utan moralisk
tillämpning, utan alla reflexioner och utan något subjektivt element.
Den äkta medeltidsballaden innehåller ej heller några beskrivningar.
Naturen eller det omgivande sceneriet tecknas i några få, korta
drag, de uppträdande personernas yttre karakteriseras på sin höjd
med några fullt stereotypa vändningar — lockarna äro gula, kappan
i regeln blå o. s. v. —; längre går ej författaren i realistisk karak-
teristik. Lika litet inlåter han sig på något försök att karakterisera
de handlandes själsegenskaper; dessa framträda genom personernas
egna yttranden och egna gärningar, och författaren giver aldrig någon
psykologisk kommentar till dessa. Några bilder hämtade från naturen
och själslivet förekomma icke, något utbrott av religiös hänförelse
slipper aldrig över författarens läppar. Steenstrup anmärker med
rätta, att det är fullkomligt i strid med den äkta balladstilen, då
- såsom i några senare visor — händelsernas hjul drives framåt
genom religiösa underverk; mellan legenden och balladen ligger
ett oöverstigligt svalg.
En modern författare är alltid synnerligen angelägen om att giva
sina figurer en bakgrund ■— han skildrar den omgivande naturen,
han tecknar tidens skaplynne och dess ledande idéer och söker
gärna ställa sin hjälte i rapport med denna omgivning. Icke så
balladskalden. Hans figurer likna den medeltida målarkonstens,
som stå uppställda framför den blå eller gyllene bakgrunden, vilken
ingenting säger och ingenting föreställer. Liksom dessa äro hans
figurer lösta från allt sammanhang med den praktiska värld, inom
vilken sångaren levde. Balladens riddare påminna föga om verklig-
hetens. Striden mellan konungamakt och feodaladel, kampen för
ägodelar och ståndsprivilegier, oppositionen mot kyrkans övergrepp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free