Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Mystik och skolastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek, trå efter att vara lekamligen nära varandra och bäva tör varje
fjärmande. Oss förskräcker ingen kroppslig skilsmässa, ty den vi
älska är oändlig och därför ständigt närvarande. Föremålet för vår
kärlek skåda vi städse framför oss, ty i Gud, genom Gud och med
Gud älska vi och älskas.»
De egenskaper hos ett föremål — säger han kort därefter
vilka förmå oss att älska det, äro tre: dess godhet, dess skönhet
och dess oföränderlighet. »Men — frågar han — vad är då skön-
hetens källa? Intet kan finnas i verkningarna, som ej förut existerat
i orsaken. Gud är således icke blott den, som skapat allt skönt
i denna världen, utan han är ock den eviga skönheten själv, från
vilken all annan härflyter, och av denna oändliga skönhet har han
gjort oss till svaga avbilder.» Människans fägring är således ett
återsken av Guds egen, och då denna skönhet förmår oss att älska
vår nästa, är det Gud -själv vi älska.
Av hela andan i Petrus’ brev framgår dock, att han med skönhet
ej menade den kroppsliga skönheten, ansiktets fägring och lemmar-
nas harmoni, utan den själens skönhet, som präglade sig i det
yttre och varigenom människokroppen framstod såsom ett Herrens
tempel. Det var också denna art av skönhet han funnit hos den
unga bondflickan i Stumbelen, och det var denna, som var grunden
till hans böjelse. ,
Denna kärlek förblev han trogen under ett helt liv; åldern minskade
kanske något av dess glöd, men intet av dess kraft, k rån Paris
begav han sig efter ett års studier hem till Sverige, där han först
anställdes såsom lektor i Skänninge. Kring sig förstod han snait
att samla en krets av svärmiskt anlagda kvinnor, och säkerligen
var det till en del på grund av hans insats som det föista nunne-
klostret av dominikanerorden grundades i Sverige. Han tjänst-
gjorde sedermera vid några andra kloster och hamnade slutligen
såsom prior i dominikanerklostret på sin fäderneö. Under hela
denna tid var han sysselsatt med att författa Kristinas biografi, be-
skrev själv, vad han med egna ögon sett, infordrade upplysningar
från andra, ordnade de brev, som växlats mellan honom och Kri-
stina, men hann icke att föra framställningen längre fram än till
1282. Såsom ett slags inledning till denna beskrivande framställ
ning hade han till Kristinas ära skrivit en latinsk dikt, vilken han
— egendomligt nog också häri lik 1200-talets italienska canzon
diktare — försåg med en vidlyftig kommentar av teologiskt filoso
fiskt innehåll.
Kristina avled först 1312 såsom en sjuttio års gumma, men redan
1288 hade Petrus de Dacia nedlagt sin penna. Detta år är hans
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
