Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättelser, gick hon till vila i sömnhuset, som vanligen under medel-
tiden bestod av kalla och ödsliga kammare, vilkas enda bohag ut-
gjordes av sängen, några bänkar och en bönstol. I drömmen återvände
nu munkens legender, men mera fylliga, mera levande, mera soliga
kanske i följd av den kontrast, som den dystra omgivningen bildade
till dessa berättelser om trons hjältinnor, om martyrernas underverk,
om Kristusbarnet och himladrottningen med hennes »otänkeliga
fägring, azurblå mantel och kjortel, glimmande med ett osägeligt
sken». Då Birgitta blott var sju år, hade hon sin första religiösa
drömsyn. En gång under natten — heter det — vaknade hon upp
och såg vid bönstolen en kvinna, iklädd skinande kläder och hål-
lande en krona i handen. Då Birgitta sprang upp ur bädden och
fram till bönpallen, frågade kvinnan henne: »önskar du äga denna
krona?» Då hon jakade, tryckte kvinnan kronan över hennes hjässa,
så att hon kände, huru dess ring rörde vid hennes tinning. Då hon
sedermera återvände till sängen, försvann synen.
Den omständigheten, att legenden bevarat traditionen om sju-
åringens dröm —■ ty annat än en dröm var denna syn säker-
ligen icke •—, låter oss ana, huru denna betraktats av Birgittas
omgivning. Vid uppvaknandet berättade hon antagligen sin syn
för kapellanen, och han, som själv haft så mycket att förtälja om
de uppenbarelser, som fromma män och kvinnor haft, var naturligen
böjd att anse denna syn såsom en verklig uppenbarelse av himla-
drottningen. Denna uppfattning måste ytterligare uppelda Birgittas
redan förut livliga fantasi, och nya drömsyner följde snart på den första.
Men det var icke blott hennes fantasiverksamhet, vars livlighet
stegrades genom den uppfostran, vars huvuddrag jag nu antytt.
Legenderna och drömmarna tjänade ock att väcka barnets slum-
rande ärelystnad.
Då våra barn läsa om historiens hjältar och hjältinnor, fyllas de
väl alla — åtminstone de, som äga en något så när livlig fantasi
- av begär att själva en gång i framtiden likna de idealgestalter,
vilkas levnadssaga synts dem så härlig. Så var det tydligen ock
under medeltiden. Men Birgitta och hennes lekkamrater hörde nog
aldrig — eller åtminstone sällan — några berättelser ur fädernes-
landets historia eller sagohävder, utan de sagor, som de hörde, voro
legender, och där voro idealen andra. Det högsta var där den kristna
martyren, som under plågor och smädelser likväl bevarat sin tro,
martyren, inför vilken Gud uppenbarat sig, till vars räddning försynen
avbrutit naturens vanliga gång och som i helig inspiration för’
kunnade de straffdomar, som Gud själv omedelbart uppenbarat för
sitt utvalda verktyg.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
