Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det per- Men det är icke blott Birgittas rika, konstnärliga fantasi, som tager
uppenbl- s’^ ett uttrVck * dessa uppenbarelser, utan ock de sämre sidorna
relserna. i hennes karaktär, hennes andliga högmod, hennes självsäkerhet,
i hennes härsklystnad, hennes trånga aristokratiska synpunkt, stundom
ett småsinnat, rent personligt hat. En bland revelationerna är riktad
till »min dödsfiende», och i sin förklaring över denna revelation
berättar Petrus Olavi: »Det var denne, som utgöt vatten genom
fönstret över Kristi brud, när hon gick på en trång gata. Och hon
sade: Gud låte dig ej umgälla det i den andra världen! Därefter
visade sig Kristus för henne i mässan och sade: Den mannen,
som av fiendskap utgöt vatten över dig, han törstar efter blod,
han åstundar jorden och ej mig, han talar djärvt mot mig. Han
dyrkar och älskar sitt eget kött för mig, sin Gud, och utestänger
mig ur sitt hjärta. Vakte han sig därför, att han ej måtte dö av
blod!» Denne samme man — fortsätter Petrus — levde därefter
endast en kort tid och dog av näsblod, såsom honom förespåddes.
Birgitta Trots den ödmjukhet, som tillhörde medeltidens konventionella
Magnus helgontyp och som legenden vitsordar också hos Birgitta, skymtar
Eriksson, det dock fram, att hon mycket starkt kände sin börd, och i Italien
tyckes man hava trott henne vara »furstinna av Närke»; så kallas
hon ock i den biografi, som hennes båda biktfäder skrevo. Hennes
ståndpunkt i alla politiska frågor var de samtida svenska stormännens,
och i den kamp, som pågick mellan aristokrati och konungamakt,
ställde hon sig nästan fanatiskt på aristokratiens sida. Kampen var
innerst ekonomisk, och för stormännen gällde det att slå under sig
så många kronogods som möjligt samt inköpa skattejord och för-
vandla denna till frälse. I det syftet begagnade man sig av Magnus
Erikssons finansiella trångmål, lånade honom pengar och tog krono-
gods i pant. En bland de värsta ockrarna var Birgittas bror Israel
Birgersson, som hade sina arvegods i Uppland, men som genom
dylika lån inom blott fem socknar i Kalmartrakten pantat sig till
icke mindre än 114 gårdar och fem kvarnar. Tack vare frälsets
godshunger stod man således inför en statsbankrutt, då konung
Magnus omkring 1350 förbjöd frälsemännen att köpa flera skatte-
gods och lade kvarstad på alla sådana, som på den sista tiden
gjorts till frälse. Och nu blev han föremål för adelns vildaste hat.
Birgitta skickade från Rom en uppenbarelse, som innehåller de
grövsta smädelser mot Magnus Eriksson, vilken troligen till en del
tack vare sierskans beskyllning nu fick tillnamnet »Smek», och i
samma uppenbarelse utpekar hon en nära frände — enligt Steffens
mening sin sonson Karl Karlsson — såsom den konung, som man
borde sätta upp på tronen, sedan Magnus blivit avsatt: »en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
