Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens religiösa litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
Starkast framträder naturligtvis denna tendens
412
Om intresset- för predikokonsten vittna ock åtskilliga läroböcker,
som användes i klostren; så finnes det i en samling sermones från
Vadstena kloster en avhandling De modo predicandi, vilken tyd-
ligen begagnades såsom lärobok i klostret, och en lärare vid Upp-
sala universitet, Ericus Nicolai, skrev 1501 en ännu bevarad Tracta-
tus de modo colligendi sermones et collaciones.
I jämförelse med dessa på latin skrivna predikningar äro de,
vilka föreligga på svenska, ytterst fåtaliga, och anledningen är lätt
att förstå: den latinkunnige munken, d. v. s. själve predikanten, be-
hövde dem ej, ty han var van vid att begagna sig av latinska ar-
beten, och en svensk översättning var således gagnelig, endast då
både predikant och församling blott voro mäktiga modersmålet,
således i fall, som icke kunna hava varit många; de av Klemming
utgivna tvenne första banden av Svenska medeltidspostillor voro
antagligen ämnade till uppbygglig läsning för nunnorna i Vadstena-
klostret; en annan samling, intagen i det tredje bandet av samma
upplaga, var avsedd för ett gille, som väl bestod av icke latinkun-
niga lekmän. För ett dylikt gille lämpade sig en svensk prediko-
samling förträffligt; då bröderna samlades, kunde ju en av dem
uppläsa en dylik predikan, och man var därigenom nästan lika gott
betjänad, som om man hört en verklig predikant.
Aven dessa predikningar äro ett gott uttryck för medeltidens
världsåskådning i dess skarpa motsats mot renässansens. Vi märka
här för det första medeltidens böjelse att stödja varje omdöme på
auktoritet och dess obenägenhet mot ett fritt och oberoende tän-
kande. Varje påstående och varje tolkning bestyrkas gärna med
några citat från kyrkans vise mästare, och genom dylika citat anser
sig predikanten hava bevisat sin sats. Ännu starkare framträder
här medeltidens brist på verklighetssinne. För den medeltida pre-
dikanten tedde sig den jordiska tillvaron endast såsom en bild av
den eviga; den förra intresserar honom aldrig för sin egen skull,
och några psykologiska observationer söker man hos honom för-
gäves. Hela hans uppfattning är allegorisk, och denna böjelse att
förflyktiga det konkreta i några intetsägande abstraktioner är egen-
domlig icke blott för honom utan ock för medeltidens män över
huvud, i synnerhet mot periodens slut, då t. o. m. den världsliga
dikten får en övervägande allegorisk karaktär. På Frankrikes chansons
de geste följde Roman de la rose, detta voluminösa allegoriska
epos, och även i den svenska poesien märka vi den döende medel-
tidens smak för abstraktion i dikter såsom Konung Albrekt och
Schacktavels lek.
i predikan. Den bibliska texten uppfattas aldrig verbalt, man läser
o
4 i
d 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
