Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens religiösa litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dylika dramer, om än vida mindre praktfulla och omfattande
än utlandets, uppförts även i svenska skolor under medeltiden, fram-
går av en notis om Söderköpings skola; dess rektor utlånade näm-
ligen 1506 ett mysterium resurrectionis, vilket säkerligen uppförts
av skolans alumner.
Om detta varit på latin eller svenska, framgår ej av notisen, men
det förra är väl troligare. Emellertid saknades ej heller en svensk
medeltidsdramatik, ehuru den, så när som på ett obetydligt undan-
tag, gått förlorad, och ännu i början av 1700-talet fanns en hel
samling andliga och världsliga »comedier» på svensk vers, »som
det synes skrivna av biskop Henrik i Linköping eller på hans tid».
Manuskriptet, som såldes på Brenners auktion, har nu emellertid
gått förlorat. Men ett av reformationstidens dramer, Judas Iskariot,
förefaller verkligen, såsom vi skola se, vara en dylik »comedia»
från katolicismens sista tid, och i varje fall omtalas dylika dramer
ej så sällan i reformationstidens litteratur. Så förbjudes i ordinan-
tian av 1575 att i skådespelen införa den heliga Treenighetens per-
soner, vilket visar, att religiösa dramer av den vanliga medeltids-
karaktären då ännu voro på modet, och i företalet till Tobie co-
media (1550) intygar Olavus Petri, att »comedier och tragedier på
uppenbara spelplatser» hava varit övliga »här i landet som i annor
land, sedan kristendomen hit kom».
De korporationer, som i utlandet företrädesvis togo dramat om
hand, voro gillena, och sannolikt hava de svenska ej heller stått
alldeles främmande för den dramatiska konsten. Gillena hade i
allmänhet en mer eller mindre religiös karaktär; pa Corpus Christi-
festen drog det heliga lekamensgillet i Stockholm i högtidlig pro-
cession ut från sin gillestuga vid Skomakaregatan och vandrade
med fanor, facklor och heliga kärl genom stadens gator för att
slutligen i S. Nicolai fira en högtidlig mässa. Söndagen därpå hölls
gillets stora fest, gillesalen pryddes med löv och blommor, minnes-
bägarna iskänktes, de högtidliga skålarna druckos och lekarna fingo
visa sina konster. Måhända kunde vid ett dylikt högtidligt tillfälle
även en dramatisk föreställning givas till jungfru Marias eller något
helgons ära. Åtminstone kan det enda svenska drama, som be-
varats från medeltiden, mycket väl hava uppförts vid ett liknande
tillfälle. Dramat heter De uno peccatore, qui promeruit gratiam och
handlar om’den nåd, som jungfru Maria bevisade en ångrande syn-
dare, vilken genom hennes förbön hos sonen befriades från sitt straft.
Men gillena — åtminstone flera av dem —■ hade ock en världs-
lig karaktär, och bland deras nöjen torde folklekar hava före-
kommit, som haft en halvt dramatisk anstrykning, ehuru dessa för-
Mumme-
rier.
27 — Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. I. 417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
