- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
416

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens religiösa litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F
Jhesum Nazarenum.
Intus respondent:
Non est hic.
Et addunt:
Venite et videte.
Tunc intrent et thurificent locum, adduntque angelí:
Cito cuntes (dicite discipulis: quia surrexit dominus. Alleluia).
Et tollant mulleres lintheainina procedantque ad populum clara voce can-
tantes Victima paschalis.
Hiis finitis incipit cantor: Te deum. 1
Sådant var överallt i Europa det liturgiska medeltidsdramat. Men
detta utvecklade sig på iioo-talet och senare i allt rikare former,
inskott gjordes i bibelversen, hela scener inlades, från bibeln över-
gick man till legenden samt slutligen även till profanhistorien, redan
tidigt övergav man latinet för det för alla fattbara modersmålet -
och så var medeltidens kyrkliga drama färdigt. Gemensamt med vår
tids drama äger detta föga mer än dialogformen. Den knappt begrän-
sade byggnaden i det moderna skådespelet saknades här alldeles, och
man ansåg sig i dramatisk form kunna framställa icke blott vilken
berättelse som helst, utan hela världshistorien i sammandrag. Medel-
tidens skådespel blev således ett kolossaldrama, som ofta tarvade
veckor för att Uppföras och en personal, som i talrikhet vida över-
gick vad en enskild kyrka bland sina präster kunde anskaffa. Då
dessutom allt mer och mer profana element inmängde sig i dessa
dramer, flyttades de snart ut ur kyrkorna — dock icke fullständigt,
ty ända in i senare tid tyckas kyrkliga representationer hava före-
kommit. De, som togo arv efter kyrkan, voro skolan och gillena.
1 De återupprepa responsoriet. Så sjungande gå de iram till graven, och sedan
det sista responsoriet avsjungits, komma tre präster, klädda såsom kvinnor i hucklen,
fram till graven med rökelsekar och rökelse. Men inne (i graven) sitta två diakoner
i sida kläder såsom änglar. De, som stå utanför, börja med låg röst att sjunga an-
tifonen:
Vilken välver oss [stenen från gravens dörr?]
De, som sitta inne [i graven], svara med klar stämma antifonen:
Vem sôken I?
De stående:
Jesus Nazarenas.
De där inne svara:
Han är icke här.
Och tillägga:
Kommen och sen.
Därpå gå de in och sprida rökelsen på platsen. Och änglarna yttra:
Gån [och sägen lärjungarna: Emedan Herren uppstått. Alleluja.]
Kvinnorna taga upp linklädet, vända sig mot folket och sjunga med klar röst: Victima
paschalis. När denna slutat, uppstämmer sångaren Te Deum.
416

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free