Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens världsliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:I!
«
■
n
i
í
440
: I
Biskop
Thomas.
Det var en man, han het Engelbrikt,
Om honom nu börjar denna dikt.
I Sverige var han födder.
Han förde kring land klubba och svärd.
Han fäktade fast förutan flärd.
Och därtill var han nödder.
Och jag var den köpman i buren bröt in.
Och jag haver vunnit äran din.
Du give mig nu din snövita hand
Och följe mig hem till mitt fädernesland.»
il 4 j
r j
I homas skildrar därefter den svenska allmogens betryck under
det frammade herraväldet, till dess att Gud uppväckte Engelbrekt,
»then htzla man», gav honom »makt och snille», så att slott och
stader, folk, land och län föllo honom till — det var så Gud hade
fogat. Sa vart han av Måns Bengtsson »slagen i god tro», och hans
»menlösa ben» fördes till Örebro, där Gud med dem gjorde stor
Sverker Ek har här gjort en slående riktig observation : guld-
smedens dotter är en allegori av Visby. Förklädd till köpman,
kränker Valdemar Atterdag hennes ära, men ger henne sedan drott-
ningsnamn, d. v. s. han rövar staden och gör denna till dansk.
Men denna allegori - som för övrigt har anor ända tillbaka till
Bibelns »jungfrun Israel» — röjer, att vi nu befinna oss vid unions-
tidens tröskel, ty det karakteristiska för den slutande medeltiden
är just dess smak för allegorier; nästan samtidigt möta vi ett annat
dylikt diktalster: En lustig liknelse om konung Albrekt.
Men Guldsmedens dotter var ännu en ballad och har över sig
folkungatidens romantik. Unionstidens diktning är mera direkt po-
lemisk och didaktisk. Den inledes av biskop Thomas av Strängnäs.
Utom en dikt, som endast med tvekan kan tillskrivas honom, om
konstens och dygdens förakt, har han författat två andra, en alle-
gorisk dikt om Troheten samt en sång om Engelbrekt och Karl
Knutsson. Såsom en tredje dikt av honom ansåg man förut den
frihetsvisa, som i handskriften följer strax efter Engelbrektsvisan,
men Erland Hjärne har visat, att bägge dikterna höra samman och
blott äro en enda, vilken skrevs i slutet av 1439 eller i början av
1440, då frågan gällde, huruvida man skulle välja en svensk eller
en främling till konung, Karl Knutsson eller Kristoffer av Bayern.
Biskop Thomas’ dikt är en glödande stridsskrift till förmån för en
rent svensk politik. Den börjar med en hyllning åt den store folk-
hövdingen Engelbrekt, som först befriat Sverige från utländskt för-
tryck :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
